PKK:s livsmotto fortsätter att vara aktuellt

Hårda tider är att vänta efter vintern, Folkets Försvarsstyrkor har sedan en tid tillbaka uppmärksammat att man inom en tid skall utöka styrkorna till 50 tusen. Idag uppskattas det att gerillaorganisationerna HPG och HRK tillsammans stationerat omkring 10 tusen styrkor i tre delar av Kurdistan. 3 tusen tros befinna sig i östra Kurdistan, 4 tusen i norra Kurdistan och 3 tusen i södra Kurdistan. Enligt Karayilan ordförande för KCK:s verkställande råd har PKK även en reservstyrka på omkring 15 tusen gerillasoldater som kan kallas in.

Varför händer detta nu, frågar sig många. Varför stärks den väpnade kampen? Svaret ligger hos den kurdiske folkledaren Abdullah Öcalan. Nästa år är det tio år sedan den internationella komplotten utfördes mot Öcalan, PKK och den kurdiska frihetskampen. Sedan Öcalan fördes till Imrali- fängelset som den ende fången på ön, har han gång på gång tagit initiativ för hur en fred mellan staten och PKK i praktiken kan se ut.

1999 utlyste PKK en ensidig vapenvila och en tidsfrist på fem år för turkiska staten att bemöta Öcalan fredsinitiativ. PKK övergav många av sina krav och drog tillbaka i stort sett alla sina styrkor ifrån norra Kurdistan. På Öcalans initiativ skickades grupper av högt uppsatta PKK representanter och gerillabefälhavare i grupper till Turkiet för att markera att man verkligen ville lösa konflikten med diplomatiska medel. PKK tog alltså ett första initiativ genom tillbakadraggningen av styrkor ifrån norra Kurdistan (sydöstra Turkiet), man lovade att om Turkiet accepterade vapenvilan som hade en tidsfrist till 2004 så skulle steg tas för att PKK:s väpnade kamp stegvisst nedmonterades i utbyte mot allmän amnesti och rätten att arbeta legalt för PKK-medlemmar. Turkiska militärer, statstjänstemän och även en stor del kurdiska nationalister inom PKK och utanför PKK såg istället detta initiativ som att PKK gav upp. Att ”Öcalan försökte rädda sitt eget skinn” som många uttryckte det. Men så var det inte, PKK med Öcalan i spetsen menade allvar i att man ville lösa konflikten med fredliga medel. Öcalan har mer än någon annan utryckt en vilja till fred och en lösning av konflikten. ”Broderskaps- politiken” [syftar till broderskap mellan turkar och kurder och därmed en lösning inom existerande statsgränser] är just Öcalans förslag till PKK som accepterades och blev en viktig del av dess politik, demokratibegrep som demokratiskt kommunalism och konfedralism är andra viktiga delar av PKK:s politik som Öcalan föreslagit till. Öcalan och PKK har även många gånger visat sitt stöd för ett turkisk EU- medlemskap. För en lösning av den kurdiska frågan föreslår Öcalan bland annat tre lagar i norra Kurdistan. En kurdisk och en turkisk, då dessa inte finner consensus träder Europas Högsta domstol in.

Men Turkiska staten tog inga tillräckliga steg för att bemöta initiativet av PKK, tvärtom fortsatte turkiska militären med regeringens stöd att oavbrutet utföra operationer i kurdiska områden. Även om situationen förbättrades i många avseenden för kurder i Turkiet och norra Kurdistan gjordes detta inom kontexten att bekämpa och förinta stödet för PKK. 2004 när vapenvilan nått sin tidsfrist hade Turkiet ännu inte tagit initiativet på allvar, vilket ledde till att PKK efter fem års vapenvila återigen stationerade sina styrkor i norra Kurdistan. PKK:s huvudsakliga och första krav för vapenvilan var att Turkiet officiellt skulle acceptera vapenvilan och att Turkiet skulle sitta ned med PKK för att utforma en allmän amnestiplan, detta gjorde aldrig även om en vilja visades av mindre grupperingar inom turkiska staten.

Sedan 2004 har kriget varit igång. PKK har dock efter uppmaning av turkiska och kurdiska intellektuella och organisationer vid två tillfällen utlyst större ensidiga vapenvilor som skådats med slutna ögon av turkiska staten. Turkiska statens förnekelsepolitik och dess insisterande attityd på att förinta PKK är orsaken till den fortsatta väpnade konflikten. PKK vill arbeta legalt i Turkiet och norra Kurdistan, detta framfördes för några dagar sedan återigen på CNN av Bahoz Erdal, HPG:s högste befälhavare, men när Turkiet insisterar på att förinta PKK samt att PKK helt ovillkorligt skall lägga ned sina vapen är något som enligt Bahos Erdal aldrig kommer att ske. Under förgående år bestämde gerillaorganisationen att istället öka rekryteringen med siktet inställt på 50 tusen gerillasoldater. Många frågar sig varför, och svaret är att PKK med Öcalan i spetsen efter nästan tio års fredsinitiativ nu vill visa att man inte är utan alternativ. Den väpnade kampen har sedan 1999 varit den sekundära verksamheten i frihetskampen, detta tvärtemot vad många tror, efter 1999 övergick man till en ny strategi i väpnade kampen. Man övergav den offensiva väpnade kampen och införlivade det som man kallar för den defensiva väpnade kampen, därav namnbytet av ARGK (Kurdistans Befrielsestyrkor) till HPG (Folkets Försvars Styrkor).

I norra Kurdistan och Europa har civila organisationer sedan 1999 varit framstående i frihetskampen, DTP har exempelviss varit en av frihetskampens främsta aktörer i norra Kurdistan. Att den väpnade kampen nu skall stärkas är en naturlig reaktion mot en stat som av en frihetsrörelse kräver totalt och ovillkorligt kapitulation. Därför fortsätter också PKK:s motto att vara aktuellt.

Källa: Bersiv

Stort tack till Bersiv för denna text

Berxwedan kämpar för sin identitet

Såg detta inlägg från bloggaren Bersiv och tyckte att detta borde få mer uppmärksamhet så jag väljer att publicera den även här.

Berxwedan som är sju år är på grund av sitt namn inte berättigat till sjukvård och skola. Faktum är att Berxwedan enligt turkisk registrering inte ens existerar, detta trots att hans föräldrar under sju års tid gjort ofantligt många besök till turkiska myndigheters registreringsavdelningar. Samtliga försök till att registrera Berxwedan har nekats av orsaken att det finns två bokstäver i hans namn som inte finns i det turkiska alfabetet, bokstäver som “x” och “w”, vilka tidigare varit strikt förbjudna med anledning av att dessa ansetts vara “kurdiska” bokstäver och därmed antydningar på separatism. För kurder är dessa bokstäver vanligt förekommande och nödvändiga för det kurdiska språket. För Berxwedans familj som är av kurdisk härkomst handlar det om rätten att ge sitt barn ett kurdiskt namn. Något som enligt familjen är en självklarhet och en naturlig såväl som mänsklig rättighet.

Berxwedan är nu sju år gammal och det är dags för honom att börja i skolan, men detta är en omöjlighet med anledning av att han enligt myndigheternas register inte ens existerar.

För några månader sedan tvingades en kurdisk åttaåring vid namn Welat tillbaka till Tyskland ifrån Istanbuls flygplats just för att hans namn innehöll bokstaven “w”. Flera personer vid namn “Kurdistan” har nekats visum till Turkiet med anledning av deras namn. Diskrimineringen sker emellertid endast mot personer med kurdisk härkomst, mot icke kurder som exempelviss heter “Walter” är det dock inga problem.

10 000 personer tågade i Malmö

Det var en mäktig demonstration i Malmö med omkring 10 000 personer som tågade 7,5 kilometer från Rosengård till Pildammsparken.
Men det som uppmärksammade mig när jag läste artikeln på Aftonbladet var detta:

”Talkörer ropade på frigivning av den kurdiske livstidsdömde ledaren Abdullah Öcalan. Andra ropade slagord till förmån för Fidel Castro och de sydamerikanska presidenterna Evo Morales i Bolivia och Hugo Cháves i Venezuela.”

Härligt att PKK ledaren nämns i en så stor demonstration,
Frihet för Kurdistan, frihet åt Öcalan och frihet för folket!

Protester mot FRA

Läste nyligen i DN "Protester mot FRA" och enligt artikeln så pågår det demonstrationer just nu i Sergelstorg, ca 300 personer dök upp och protesterade mot FRA-lagen. Trots en demonstration på minimala 300 pers så fick man en hel del uppmärksamhet.
Visst FRA-lagen är i fokus just nu i Sverige, men jag tycker inte att svenska median ska blunda för omvärldens demonstrationer samtidigt, eller speciellt för förtrycket mot den kurdiska befolkningen.
FRA-lagen som berör hela det svenska folkets frihet protesterades av endast ca 300 pers i Stockholm.
Varför så lite kan man undra? Vad kan det bero på?
Kanske är det för att Sverige och svenskarna känner sig tillräckligt fria trots allt?
Eller så bryr man sig inte helt enkelt.
Men när det kommer till kurderna är det en helt annan historia!
Kurderna har aldrig fått känna friheten som vi svenskar har, och frågan är om de någonsin kommer att göra det?
De finns nog inget folkslag i världen som längtar till frihet mer än kurderna.
Kurderna bryr sig och kräver sin frihet, vilket de även har rätt till!

Massiva demonstrationer pågår flera gånger i månaden runt om i hela Kurdistan och övriga Europa, men inget uppmärksammas i media.
Under förra året demonstrerade ca 60 000 kurder i Frankrike, 50 000 i Tyskland och tio tusentals i övriga världen, men hörde man något om det i media?
Svaret är självklart NEJ!
FRA-lagens protester gick som sagt till ca 300 pers, trots att det berör ca 10 miljoner svenskar.
Kurderna demonstrerade mot Turkiets invasion södra Kurdistan (norra Irak) i vintras, uppemot hela 2 000 kurder samlades i Sergels torg!

Här nedan kan ni se en bild från år 1999 då man protesterade mot kidnappningen av PKK-ledaren Abdullah Öcalan.
Över 10 000 personer samlades i Sergelstorg, vilket är en av de största demonstrationerna i Sergelstorg någonsin, om inte den största!
Här nedan kan ni se bilder på demonstrationer som ägde rum runtom i Turkiet och Kurdistan under första september.
Flera hundra tusen demonstrerade, men trots de massiva protesterna fick man inte ens en ”notis-uppmärksamhet!”
Väst och Svenska median blundar för frihet och demokrati, ge upp nu! Det är dags att stöta de förtryckta!
Mina svenska kamrater, min fråga är: har ni någonsin sett sådana mäktiga demonstranter som kräver sitt folks frihet? Det tror jag inte.
Vi måste hjälpas åt och stötta det kurdiska folket!

Tack Bersiv blogg för bilderna!

Kampen för frihet

Kampen för frihet

Kurderna, folket som gång på gång förråtts, folket vars land ockuperats, folket som världen valt att vända ryggen till. Alla folk har, enligt folkrätten, rätt att försvara sig mot ockupation.

Jag kan förstå att det är lätt att falla för vad som sägs i media, Men för att man verkligen ska förstå sig på sanningen så gäller det att fördjupa sig
Frågan är om PKK verkligen är terrorister? Varför skapades PKK och av vilka skapades PKK?

Sedan turkiska republikens upprättelse 1923, förtrycktes minoriteterna som levde i östra delarna av Turkiet där minoriteter som assyrier, kurder, armenier etc. hörde till. Förtryck och assimilering tillhörde vardagen och alla tvingades till att bli turkar. Detta pågick sedan staten upprättades och pågår än idag. Inget språk än turkiska fick användas, inga icke-turkiska namn fick namnges till barnen, kurdiska bokstäverna Q W X borttogs ur alfabetet, ordet Kurd & Kurdistan förbjuds och minoriteterna i landet erkändes inte utan alla var tvungna att se sig som turkar.
Det fattiga folket som förtrycktes med hjälp av väst kunde inte göra något, folket hade gett upp hoppet.
Det var då det hela började, en grupp av universitetselever i Ankara med rötter från östra delarna valde att starta en kamp, en kamp som skulle frige folket från förtrycket. Man valde då att starta partiet som sedan skulle kallas ”Partiya Karkaren Kurdistan”, mer känd som PKK. Partiet startades 1978 som ett demokratiskt parti. PKK är skapelsen av turkiska statens förtryck mot minoriteterna i landet.
Partiet PKK skapades inte enbart av och för kurder, det fanns även bl.a. turkar som var med och skapade partiet, dess mål var inte enbart för att stoppa förtrycket mot kurderna, utan för alla minoriteter i landet.
PKK kämpade i sex år för att få med Turkiet i förhandlingsbordet för att kunna börja samtala om den kurdiska frågan och förtrycket, men turkiska staten vägrade, då hade man inget annat val än att föra en väpnad kamp mot turkiska staten.

Ett nytt historiskt kapitel startades för kurderna och minoriteterna i landet.
1984 den 15e augusti, fick folket hopp igen för det var just då väpnade kampen startades.
Kurder och andra minoriteter från alla delar strömmade till partiet för att vara delaktiga i kampen mot förtryckarna. Detta gjorde PKK till ett väldigt stort parti med ett stort stöd ifrån folket. Men samtidigt fick PKK väst emot sig eftersom man förde sitt krig mot dess allierade.

Idag ses PKK som terrorister av Turkiet, EU & USA men man kan fråga sig egentligen varför?
PKK har inget med terrorism att göra. Det finns dessutom inget som pekar på att PKK skulle vara en terrororganisation eftersom de för sitt krig mot turkiska militären, målet har alltid vart militären. Att sedan civila drabbas i krig är inget ovanligt.
Faktum är att det aldrig bevisats att PKK utfört terrordåd mot civila. Utan man har endast blivit anklagade för det av den fascistiska turkiska staten. Därutöver så har turkiska staten använt s.k. ”False flag operations” för att smutskasta partiet.
False flag operations innebär att man gör dåd och sedan skyller på motparten för att sedan sprida skräck och rädsla bland folket, på samma sätt på Nazityskland gjorde under andra världskriget.
Samtidigt som rättsprocesserna pågår idag mot ”Den djupa staten” – Ergenekon har dessa själva erkänt ett flertal dåd som man hade skyllt på PKK tidigare.
Även när Olof Palme mördades så valde turkiska staten att skylla på PKK vilket väst nappade på direkt. Men sedan visade det sig att det var falska påståenden. Faktumet är att Olof Palme var PKK:s enda vän!

Att PKK terrorstämplats är pga. politiska & ekonomiska intressen, det kan vem som helst som är insatt i ämnet klura ut. Man vill helt enkelt tillfredställa sina allierade.
Ett exempel är när fyra dagar efter att Erdogan besökte Kanada så kom PKK med i deras terrorlista. Turkiet hotade med att relationerna länderna i mellan skulle ta stor skada om de inte hamnade på Kanadas terrorlista, Kanadensarna har stora handelsförbindelser med Turkarna. Därav Kanadas feghet mot Turkiet och listningen av PKK. Ländernas terrorlistning av partiet kommer ifrån stora påtryckningar av och lobbyverksamheten från Turkiet. Samtliga har listats efter Edogans besök i länderna och andra genom diplomati via utrikesministeriet.

USA gör allt i sin väg för att tillfredställa sina allierade genom att smutskasta partiet, inte nog med alla terrordådsanklagelser så har man nu börjat anklaga PKK för att finansieras genom droger. Men faktum är att PKK finansieras helt och hållet av sina miljontals anhängare i Kurdistan och världen över. PKK har ingenting med droghandel att göra. Att USA använt detta argument som smutskastning mot andra är rätt så känt sen tidigare.
Varför valde USA att stöda kurderna i Irak? Jo för att man förde sitt krig mot dess fiende, men mot Turkiet är det tvärtom. USA stöder separation och självständighet för Kosovo men samtidigt så framställer man PKK som terrorister och separatister.

Idag sitter PKK ledaren Abdullah Öcalan ensam och oskyldigt fängslad på Imrali ön sedan 1999 tack vare hjälpen från väst till dess allierade Turkiet.
Terrorstämpeln är ett skämt! Nelson Mandela sågs som terrorist, Idag är han nationalhjälte, nobelpristagare och hedrad med en egen staty! Hur kan en frihetskämpe få en stämpel som terrorist?

Turkiet bryter mot de internationella krigslagarna då de använder kemiska vapen, klusterbomber och minor som är i form av leksaker som i oftast drabbar civila. Men något sådant uppmärksammas självklart inte i media.
Det har även påståtts att PKK är en marxistisk-leninism organisation, vilket inte stämmer. PKK idag är en kurdisk rörelse vars ideologi är enkel nationalism

PKK har alltid velat lösa kurdiska problemen på diplomatisk väg. Sedan år 1993 har PKK flera gånger ensidigt utropat vapenvilor för att stoppa kriget. Dock har den turkiska militären eller det politiska ledarskapet inte varit villiga att ta emot en fredlig försoning från PKK. Den turkiska staten har istället fortsatt att terrorisera kurderna och bränna ner flera tusentals byar, våldta kvinnor och tortera män till döds. Flera gånger har PKK stoppat den beväpnade kampen och bl.a. dragit tillbaka sina styrkor från turkiskt territorium för att bidra till en politisk och demokratisk lösning på den kurdiska frågan

”Vi vill inte slåss, vi vill vara fredliga, säger en gerillamedlem. Men om de attackerar oss kommer vi att försvara oss. Inget av dessa länder ger kurderna sina rättigheter. Det är därför vi för vår kamp.”

PKK utför inte dessa attacker som en del i en offensiv krigföring för att få ut eller förgöra någon. Man utför dessa attacker i självförsvar, och man är alltid redo för att i förhandlingsbordet försöka nå en lösning. Man vill alltså med andra ord hellre lösa konflikten i dialog. Men när Turkiet med stöd av andra stater insisterar med krig mot PKK så har PKK som en naturlig rätt, i och med existensen av egna styrkor att försvara sig och besvara attacker. PKK för ett defensivt krig, man agerar efter rätten till självförsvar.

Det finns även många internationalister som sett den kurdiska verkligheten och valt att ansluta sig till frihetsrörelsen. Ett exempel är tyska Andrea Wolf och schweizaren David Rouiller. Båda som är födda & uppvuxna i sina hemländer har valt att gå med i frihetsrörelsen. Det finns en hel del som lämnat sitt liv i Europa och valt att istället gå med i frihetsrörelsen.

”Vår frihetskamp är Mänsklighetens frihetskamp Vår kamp är den förtryckta människans kamp för frihet och demokrati. Vår kamp är en fortsättning på den första förtryckta människans kamp och vilja till frihet. Vi kämpar för frihet och vi delar samma önskan om frihet som den första förtrycka människan. Det vi önskar idag har önskats av historiens alla förtrycka människor, därför kan man säga att vi fört vår kamp sedan årtusenden tillbaka och vi kommer så om det krävs att kämpa i flera tusen år till för att vinna vår frihet.” – Abdullah Öcalan

Efter startskottet den 15 augusti 1984 gjorde den turkiska militären följande uttalande: ”om inte inom 8 timmar, utplånar vi de under 72 timmar”.
Trots dessa ord så finns gerillan kvar än idag och är dessutom starkare än någonsin!
Vägen till frihet går genom PKK, länge leve PKK & kampen för friheten!

/Andreas Jonson

PJAK: 92 iranska soldater & officerare har dödats

Mellan 25 maj och 2 juni, Har PJAK-Folkets Försvarsstyrkor av Kurdistan (HRK) dödat 92 iranska soldater & officerare och i påföljder av militära operationer som omvandlat östra Kurdistan-Iran till en krigszon.

Påföljderna var i självförsvar och var responsen på det barbariska angreppet av den iranska armén och säkerhetsstyrkorna mot det kurdiska och iranska folket, de kontinuerliga bombningarna av Kandil regionen, brutala mord på 7 av vår gerilla och mord under tortyr av vår martyr Esmer Demir.

PJAK är för demokratiska värden, fred och frihet. De är emot varje självmord eller terrorattacker och mord på civila, de följer FN:s mänskliga rättigheters förklaring av internationella lagar. Det är en frihetsrörelse för det kurdiska och iranska folket. Det är den politiskt massiva nationella demokratiska rörelsen av kurderna i Iran.

I 23 maj, dog 7 PJAK medlemmar ur gerillan martyrdöden när deras bil förstördes av de iranska militära styrkorna i byn Lesgardiens. Vår gerilla kämpe, martyr Esmer Demir infångas levande av den iranska militära och dog under tortyr, de hade knutit honom till en militärtank och släpade honom genom byns gator. Vår martyr Mr Esmer Demir mördades därför under tortyr i strid mot alla internationella och humanitära lagar.

Påföljder av militära operationer av PJAK:

Den första Juni 2008:
1. PJAK gerillans Partisan soldater anföll revolutionära gardets militärbas i Ashura som ligger mellan städerna Saghez och Mariwan. 15 Pasdar medlemmar dödades och 2 bilar i kvarteret förstördes.
2. En av vår gerilla ur partisan enheten i staden Mariwan dödade en iransk Basij hög rankad medlem, hans namn är Asad. Han och två andra Basij medlemmar var inblandade i tortyren och terroriseringen av Mr Ayub Fakhri, medlem i PJAK och är medborgare från staden Mariwan.

Den 31 maj:

Våra styrkor attackerade en iransk militärbas som tillhör Armén nära staden Shno. 13 iranska soldater dödades och många skadades.

Den 27 maj:
1. Våra gerillastyrkor angrep en militärbas nära staden Kamiyaran. Där en konvoj av 5 militära fordon var på väg att leverera massor av logistiska leveranser till basen då den attackerades. Många soldater dödades och skadades.

2. Våra gerillastyrkor attackerade ett iransk arméförband i Alwatan området nära staden Sárdásht, 5 byväktare & 7 Pasdar medlemmar dödades.

3. Våra styrkor attackerade och förstörde ett militärt fordon i staden Kirmanshah, 4 Pasdar medlemmar dödades.

4. Våra Gerillastyrkor attackerade och förstörde ett militärt fordon i byn Zale nära staden Mariwan, alla 13 soldater

som befann sig i fordonet dödades.

Den 26 maj:

Vår Gerilla attackerade en militärkonvoj av fordon i staden Salmas område nära Goza Rash byn, en hög militär officer och 20 Pasdar medlemmar dödades och över 20 soldater skadades. Även 4 Pasdar medlemmar dödades i olika sammandrabbningar i samma område.

Den 25 maj:

1. Vår gerilla angrep flygbas i staden Teheran, huvudstaden i Iran. Under attacken förstörde 2 bilar, 3 soldater ur flygvapnet dödades och många skadades.

2. Vår gerilla styrkor anföll en iransk armés enhet i ett bakhåll i området Kotul nära staden Khoy, 6 soldater dödades i bakhåll.

Partiet för ett fritt liv i Kurdistan (PJAK) uppmanar FN, Förenta staterna, Irak, EU och de europeiska staterna att inse att det enda vägen mot säkerhet och demokrati i Mellanöstern leder genom en förändring av den iranska teokratiska regimen. Därför är en positiv syn på den kurdiska frågan och de krav och synpunkter i Irans folk och folken i Mellanöstern är nödvändigt. Oligarkisk, teokratisk och reaktionära stater inte kan kraft av stabilitet och kan inte möta kraven på folk. Samtidigt dessa stater underminerar global säkerhet genom att upprätta och finansiera fundamentalistiska grupper.

Det är dags att sätta stopp för de grymheter och brott mot mänskliga rättigheter av den iranska islamistiska förtryckande regimen.

Vi uppmanar det internationella samfundet att hjälpa kurder och folket i Iran för sin kamp för demokrati, frihet och fred.

Partiet för ett fritt liv i Kurdistan (PJAK) - samordningskommittén

6 Medlemmar ur den kurdiska gerillan har stupat

DN & SvD rapporterar ur källor från Turkiska median som får sina rapporteringar direkt från militären.
Enligt dom så har uppemot hela 170(!) medlemmar ur PKK förlorat livet, vilket är en stor lögn då Turkiet försöker mörklägga sina förluster.
Striderna fortsätter dagligen och flyg används flitigt, men att så många kurdiska soldater förlorat livet är inte sant, även om Turkiet önskade sig det.
Gerillan har alltså förlorat 6 medlemmar, men inte från PKK, utan PJAK som krigar mot Iranska armén för ett fritt liv i Kurdistan.
PJAK är en gren av PKK där majoriteten av medlemmarna är kvinnor.
Jag tycker att det är viktigt att medierna även tar sina källor från kurdiska sidor och inte bara från turkiska.
Många kurdiska nyhetsbyråer har journalister som är i området och bevakar kriget, men det gör inte turkiska nyhetsbyråerna eftersom turkiska militären förbjudit dom det och sagt att rapporter ska endast komma från militären.
Må dessa frihetskämpare vila i frid.

Domstol: PKK inte på EU-terrorlistan

EU:s näst högsta domstol sade på torsdagen nej till att inkludera den kurdiska organisationen Kurdistans Arbetarparti (PKK) på unionens terroristlista.

Enligt domstolens förstainstansrätt har EU inte på ett nöjsamt sätt motiverat beslutet att föra upp PKK på listan över grupper vars tillgångar ska frysas som ett led i kampen mot terrorism.
Turkiets regering skyller närmare 40 000 dödsfall på PKK sedan gruppen 1984 inledde sin kamp för ett kurdiskt hemland i sydöstra Turkiet.
EU-tjänstemän har sagt att unionen kommer att försöka behålla PKK på terrorlistan.
Tidigare har domstolen på liknande sätt underkänt EU:s beslut att föra upp andra grupper, bland dem den iranska oppositionsgruppen Folkets mujahedin, på listan.

Luxemburg TT-Reuters

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1090653.svd

Det var på tiden, riktigt goda nyheter!

Men som det ser ut verkar inget klart än så vi får följa utvecklingen.

Turkiets markoffensiv är över

Turkiska trupperna i södra Kurdistan (norra Irak) har nu dragits tillbaka och en veckas långa offensiven är över.

Först för 3 dagar sedan sade man att man inte hade några planer på att dra sig ur, men vad hände nu?
Var det Bush som gjorde så att de fick dra tillbaka trupperna eller var det de stora förlusterna som gjorde det?
Enligt turkiska militären hade USA ingenting med det att göra, då pekar allt på att det var det oväntade hårda motståndet från PKK-gerillan.

Jag citerar:
”Att besegra PKK är omöjligt”
”PKK: s styrkor känner till bergområdena likt sina handflator”
-Robert Soeterk

Enligt turkiska militären var offensiven en "framgång", men om det verkligen var en framgång varför drar man tillbaka trupperna?
Det är ju såklart ännu en lögn, offensiven var klart och tydligt inte en framgång utan ett stort fiasko!
Turkiska soldaterna klarade inte varken gerillan eller kylan.
Trots att turkiska militären nekar att man förlorat många soldater kan man ju fråga sig varför man beställt 100st liksäckar, det var så många döda kroppar att Kurdistans militär ”Peshmerga” fick hjälpa till att flytta kropparna till gränsen.
Det är inget nytt att militären ljugit för turkiska folket tidigare, i bl.a. offensiven som man gjorde för några månader sedan så lyckades PKK kidnappa 8 turkiska soldater, vilket turkiska militären nekade.
Men sedan när kurdiska kanalen ROJ TV visade bilder på de kidnappade var då militären tvungen att erkänna.
Trots att Turkiet använde sina "special styrkor" med massa avancerade vapen och utrustning så klarade man helt enkelt inte gerillan.

Jag citerar ur Kurd.se

"Enligt HPG har fler än 100 turkiska soldater mist sina liv som ett resultat av stridigheterna. Många av turkiska soldater frös ihjäl efter att specialiserade vinterförband ur gerillastyrkorna tvingat dem att göra icke planlagda förflyttningar.

Turkiska militären hade underskattat gerillans krigsmöjligheter i vintermiljö såväl som gerillans positionering på snöbeklädda strategiskt viktiga höjder.
Turkiska spaningsstyrkor placerades på dessa höjder i tron om ett övertag i kriget mot gerillan. Dock slog denna planering fel eftersom specialförband ur gerillan med vinterutrustning redan hade stationerats vid dessa platser.
Tungt beväpnade turkiska soldater som flögs in och lämnades på dessa höjder blev enkla mål för gerillans vinterenheter. Av video och bild tagningar på krigsområden ser man tydligt att gerillan följde minsta turkiska förflyttning, detta tyder på att gerillan hade den överraskningsfördel som krävdes för att tillfoga turkiska militären stora förluster med minimala förluster på den egna sidan.

Enligt HPG förlorade endast fem gerillasoldater sina liv samtidigt som sju gerillasoldater sårats och förts till säkra områden, deras identitetsuppgifter har offentliggjorts.
Turkiska militären tvingades att lämna efter sig dödade turkiska soldaters kroppar på slagfältet med anledning av att dessa stupat i områden som fortfarande kontrolleras av gerillan.
Enligt den kurdiska nyhetsbyrån Peyamner News Agency (PNA) som varit i kontakt med högtuppsatta personer inom peshmerga- styrkor, bad turkiska militären peshmergan om hjälp att bärga dessa kroppar ifrån slagfältet.
Enligt PNA: s källor har sammanlagt 81 turkiska soldaters kroppar förts med deras hjälp till Turkiet dem senaste tre dagarna."

Det här visar hur starka PKK-gerillan är och att det spelar ingen roll vad du har för utrustning!
Så allt som totalt så förlorade 125 turkiska soldater livet, samtidigt som gerillan förlorade 5 soldater inklusive 7 skadade.

Kurd.se lämnar uppgifterna på de 5 kurdiska frihetskämparna som förlorade livet


Ayhan Kizilkaya (kodnamn: Ali Ishik), född 1977 i Siirt (norra Kurdistan)
Mehmet Menap (kodnamn: Baran Urfa), född 1978 i Hilwan, Ruha (norra Kurdistan)
Ali Abbas (kodnamn: Tofan Kobani), född 1985 i Kobani (sydvästra Kurdistan)
Yilmaz Aydin (kodnamn: Erdal Isyan), född Çermik, Amed (norra Kurdistan)
Ibrahim Ahmet (kodnamn: Cahit Kobani), födelseplats och år okänt. Anslöt till gerillan 1993

Detta är en stor dag för alla kurder, man tvingade Turkiska militären att ge upp och lyckades besegra NATO:s näst största armé!

Länge leve kampen för frihet!

Turkiet lider allt större förluster

Jag fortsätter att direktrapportera ang. konflikten mellan Turkiet & PKK som pågår just nu.
Uppdaterar bloggen flitigt med korta rapporteringar.

Striderna fortsätter än idag och dödsiffran ökas, sammanlagt har 47 turkiska soldater förlorat livet, samtidigt som PKK-gerillan drabbats av 3 förluster och 11 skadade.
Igår så sköts en attackhelikopter av typen "Cobra" ner av gerillan, men Turkiet hade inte erkänt det förrän idag.

Kort från Kurd.se
"Det turkiska högkvarteret ägnar sig åt att sprida bilder på turkiska soldater i modern utrustning. Vad bilderna inte förtäljer är att soldaterna inte befinner sig i närheten av striderna. Soldaterna på bilderna fyller endast rollen att agera skyltdockor till modern utrustning som den turkiska armén är allt för rädda om för att använda i strider. Samtidigt fortsätter den turkiska arméns högkvarter att sprida fantasisiffror på dödade medlemmar i gerillan, samtidigt som de döljer de egna förlusterna."

Kurder runt om i världen visar sitt missnöje

Den 15:e februari är en dag som kallas för "Roja res" (den svarta dagen) en svart dag inom kurdisk historia.
Det var den dagen då PKK ledaren Abdullah Öcalan kidnappades i Kenya av turkiska säkerhetstjänsten MIT med bl.a. hjälp från USA.

Tusentals kurder runt om i världen visade sitt missnöje med demonstrationer.
Man kräver bl.a. Att CPT (Committee for the Prevention of Torture) ska offentliggöra undersökningsresultaten av Öcalans hälsotillstånd. Läs mer: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=623973
Och ett stopp för Turkiets flygräder i norra Irak (södra Kurdistan)

Demonstrationen i Strasbourg som var huvudpunkten kom uppemot 10 000 kurder.
I Berlin var det ca 2 000 kurder som gjorde sin röst hörd.
Även i Sverige demonstrerade kurder och i Stockholm så var det runt 1 000 kurder och flera hundra i Göteborg.

Kurderna vill få ett slut på kriget och kräver frihet för Öcalan & fred i Kurdistan!


Bilder från Strasbourg demonstrationen

Och sist men inte minst, en bild från demonstrationen år 1999, strax efter komplotten mot Öcalan. Ett av största demonstrationerna nånsin i Sergels torg.

(klicka för större bild)

PKK är ingen terroristorganisation!

Jag är trött på medias negativa bild av det kurdiska frihetspartiet PKK. Det är dags att ni får veta sanningen. Vakna Sverige!

Har ni någonsin ens frågat er varför PKK bildades? PKK bildades år 1978, Abdullah Öcalan var partiets ledare.Anledning till att partiet bildades var för att hindra kurdiska folkets förtryck, förintelse, väcka kurdiska frågan i världen och befria Kurdistan. Till och med Europa vägrade se sanningen och blundade för allt Turkiet gjorde mot kurderna. Kurdistan och kurderna förnekades till exempel av hela världens muséer. Det fanns inte en enda etikett eller anteckning, som visade att de värdefulla historiska fynden kom från Kurdistan eller hade med kurderna att göra.

Innan PKK:s kamp hade kurderna fängslats och blivit förtryckta av den turkiska staten. Kurdiska barn hade tvingats att säga "jag är turk" varje dag i skolan och den enda tillflyktsorten var de kurdiska bergen. Öcalan ville att denna situation skulle upphöra och att det kurdiska folket skulle uttrycka sina krav. Därför var den enda möjligheten att föra en beväpnad kamp mot den turkiska staten.

PKK har alltid velat lösa kurdiska problem på diplomatisk väg. Sedan år 1993 har PKK flera gånger ensidigt proklamerat vapenvilor för att stoppa kriget. Dock har den turkiska militären eller det politiska ledarskapet inte varit villiga att ta emot en fredlig försoning från PKK. Den turkiska staten har istället fortsatt att terrorisera kurderna och bränna ner flera tusentals byar, våldta kvinnor och tortera män till döds. Flera gånger har PKK stoppat den beväpnade kampen och bl.a. dragit tillbaka sina styrkor från turkiskt territorium för att bidra till en politisk och demokratisk lösning på den kurdiska frågan. Kurderna har flera gånger indikerat att de är redo att lägga ner sina vapen, för att diskutera och hitta en lösning på problemen, men Turkiet är som sagt inte villiga att ta emot en fredlig lösning.

En terroristorganisation som dödar civila erkänner det och skryter med det, för den har ju ändå inget att förlora - den är redan terrorstämplad. Tag t.ex. Al-Qaida, som tar på sig sina bombningar med stolthet. Det är vad som kallas för terroristorganisation! Notera även att PKK inte ses som terrorister av FN.

Jag vill även citera några ord från Fredrik Malm som är Riksdagsledamot för Folkpartiet:

"Jag tycker att det är viktigt att se frågan om kurdernas situation utifrån regionala aspekter. Kurder som lever i sydöstra Turkiet eller norra Irak har i århundraden bott där utan att det funnits någon gräns mellan dem. Det är samma folk. Men omvärlden har betraktat deras anspråk på rättigheter och självstyre olika. Kurderna i Irak har fått stöd från västvärlden eftersom de bekämpade Saddam Hussein. Samtidigt har kurderna i Turkiet definierats som PKK-terrorister som attackerar det västvänliga natolandet Turkiet. Denna uppdelning i goda och dåliga kurder är en teori som inte delas av den kurdiska befolkningen, därför kommer den inte heller att fungera som grund för attformulera en politik som kan gynna fred och utveckling i området.

Under 1980-talet skedde något som inte hänt tidigare under 1900-talet. Det var kurdiska väpnade uppror i Irak och Turkiet samtidigt. Kurderna i Turkiet tog till vapen 1984, efter att situtationen försämrats efter militärkuppen och befolkningen till slut inte stod ut längre. Kurderna i Irak återupptog den väpnade kampen under Iran-Irakkriget. I Irak tog upproret slut i och med folkmordet 1988, men återupptogs efter Kuwaitkriget och gav kurderna autonomi hösten 1991. Idag finns i stort sett ett självständigt Kurdistan där. Men i Turkiet fortsatte striderna fram till Abdullah Öcalan greps, för att därefter minska. I praktiken var det inte så stor skillnad på dessa uppror. Turkiska och irakiska armén raserade ungefär lika många byar var. Byvakter, "jash", och infiltration användes konsekvent. Kurderna reste i stort sett samma krav. Striderna inriktade sig i huvudsak på militära mål från kurdiskt håll, men i omvärldens ögon var detta två radikalt skilda konflikter. Autonomin i Irak innebar FN:s största humanitära insats någonsin - någon hjälp till kurderna i Batman, Van och Diyarbakir fanns inte att tala om. Halabja blev hela världens samvete, men hur många journalister lyckades dokumentera övergreppen mot befolkningen i norra Kurdistan?

Jag menar att en avgörande fråga för EU, USA och världssamfundet är att förstå det kurdiska perspektivet. Det förutsätter att fokuseringen kring nationalstaten inte får vara enda fokus. Konflikter i världen idag handlar sällan om regelrätta strider mellan stater, utan om regioner, minoriteter och rättigheter. Kurderna är ett bra exempel på hur viktigt det är att inte fastna i statsperspektivet, utan förstå att människor som i tusentals år levt i ett område inte blir varandra olika för att någon annan drar en gräns mitt emellandem."