Berxwedan kämpar för sin identitet

Såg detta inlägg från bloggaren Bersiv och tyckte att detta borde få mer uppmärksamhet så jag väljer att publicera den även här.

Berxwedan som är sju år är på grund av sitt namn inte berättigat till sjukvård och skola. Faktum är att Berxwedan enligt turkisk registrering inte ens existerar, detta trots att hans föräldrar under sju års tid gjort ofantligt många besök till turkiska myndigheters registreringsavdelningar. Samtliga försök till att registrera Berxwedan har nekats av orsaken att det finns två bokstäver i hans namn som inte finns i det turkiska alfabetet, bokstäver som “x” och “w”, vilka tidigare varit strikt förbjudna med anledning av att dessa ansetts vara “kurdiska” bokstäver och därmed antydningar på separatism. För kurder är dessa bokstäver vanligt förekommande och nödvändiga för det kurdiska språket. För Berxwedans familj som är av kurdisk härkomst handlar det om rätten att ge sitt barn ett kurdiskt namn. Något som enligt familjen är en självklarhet och en naturlig såväl som mänsklig rättighet.

Berxwedan är nu sju år gammal och det är dags för honom att börja i skolan, men detta är en omöjlighet med anledning av att han enligt myndigheternas register inte ens existerar.

För några månader sedan tvingades en kurdisk åttaåring vid namn Welat tillbaka till Tyskland ifrån Istanbuls flygplats just för att hans namn innehöll bokstaven “w”. Flera personer vid namn “Kurdistan” har nekats visum till Turkiet med anledning av deras namn. Diskrimineringen sker emellertid endast mot personer med kurdisk härkomst, mot icke kurder som exempelviss heter “Walter” är det dock inga problem.

10 000 personer tågade i Malmö

Det var en mäktig demonstration i Malmö med omkring 10 000 personer som tågade 7,5 kilometer från Rosengård till Pildammsparken.
Men det som uppmärksammade mig när jag läste artikeln på Aftonbladet var detta:

”Talkörer ropade på frigivning av den kurdiske livstidsdömde ledaren Abdullah Öcalan. Andra ropade slagord till förmån för Fidel Castro och de sydamerikanska presidenterna Evo Morales i Bolivia och Hugo Cháves i Venezuela.”

Härligt att PKK ledaren nämns i en så stor demonstration,
Frihet för Kurdistan, frihet åt Öcalan och frihet för folket!

Protester mot FRA

Läste nyligen i DN "Protester mot FRA" och enligt artikeln så pågår det demonstrationer just nu i Sergelstorg, ca 300 personer dök upp och protesterade mot FRA-lagen. Trots en demonstration på minimala 300 pers så fick man en hel del uppmärksamhet.
Visst FRA-lagen är i fokus just nu i Sverige, men jag tycker inte att svenska median ska blunda för omvärldens demonstrationer samtidigt, eller speciellt för förtrycket mot den kurdiska befolkningen.
FRA-lagen som berör hela det svenska folkets frihet protesterades av endast ca 300 pers i Stockholm.
Varför så lite kan man undra? Vad kan det bero på?
Kanske är det för att Sverige och svenskarna känner sig tillräckligt fria trots allt?
Eller så bryr man sig inte helt enkelt.
Men när det kommer till kurderna är det en helt annan historia!
Kurderna har aldrig fått känna friheten som vi svenskar har, och frågan är om de någonsin kommer att göra det?
De finns nog inget folkslag i världen som längtar till frihet mer än kurderna.
Kurderna bryr sig och kräver sin frihet, vilket de även har rätt till!

Massiva demonstrationer pågår flera gånger i månaden runt om i hela Kurdistan och övriga Europa, men inget uppmärksammas i media.
Under förra året demonstrerade ca 60 000 kurder i Frankrike, 50 000 i Tyskland och tio tusentals i övriga världen, men hörde man något om det i media?
Svaret är självklart NEJ!
FRA-lagens protester gick som sagt till ca 300 pers, trots att det berör ca 10 miljoner svenskar.
Kurderna demonstrerade mot Turkiets invasion södra Kurdistan (norra Irak) i vintras, uppemot hela 2 000 kurder samlades i Sergels torg!

Här nedan kan ni se en bild från år 1999 då man protesterade mot kidnappningen av PKK-ledaren Abdullah Öcalan.
Över 10 000 personer samlades i Sergelstorg, vilket är en av de största demonstrationerna i Sergelstorg någonsin, om inte den största!
Här nedan kan ni se bilder på demonstrationer som ägde rum runtom i Turkiet och Kurdistan under första september.
Flera hundra tusen demonstrerade, men trots de massiva protesterna fick man inte ens en ”notis-uppmärksamhet!”
Väst och Svenska median blundar för frihet och demokrati, ge upp nu! Det är dags att stöta de förtryckta!
Mina svenska kamrater, min fråga är: har ni någonsin sett sådana mäktiga demonstranter som kräver sitt folks frihet? Det tror jag inte.
Vi måste hjälpas åt och stötta det kurdiska folket!

Tack Bersiv blogg för bilderna!

Turkiska statens behandling av en mördare

Bor du i Turkiet? Är du en mördare? Har du dödat en armenier? Ja, då har du kommit helt rätt!

För här i Turkiet hyllas man av turkiska säkerhetstjänsten om man mördar en icke-turk eller en icke-muslim.

I videoklippet ser man Hrant Dinks mördare, Ogun Samast, som hyllas av turkiska säkerhetstjänsten samtidigt som han poserar med turkiska flaggan i bakgrunden och i handen. Turkiska säkerhetstjänsten turas om en och en för ett foto med turkiska statens "hjälte" eller ”räddare”.

Hrant Dink som var redaktör för tidningen Agos kritiserade Turkiet för att man inte erkänner folkmordet mot Armenier under första världskriget.
Hrant Dink sköts utanför sitt kontor i Istanbul den 19 januari av Ogun Samast.

Verklighetens Turkiet

Blev tipsad av en läsare om en rapport från 1996 som visar hur kurderna behandlades under 90-talet. Väljer att publicera några delar av texten.

Den är väldigt intressant och läsvärd, så häng med nu!

Turkiets behandling av kurderna under 90-talet - verklighetens Turkiet

"Vi lever i världens mest fria land - Turkiet. Därför ska jag inte dölja mina känslor. Detta lands enda ägare och herre är turkar. De som inte är av ren turkisk art har bara en rätt; att vara tjänare eller slav."

Turkiets justitieminister Mahmut Esat fastslog statens hållning mot andra folkgrupper i landet med dessa ord år 1930. Några förändringar av den turkiska statens hållning i detta avseende har inte skett sedan dess. Förintelsepolitiken mot andra folkgrupper i landet fortsätter med all sin styrka . Denna förintelse politik är främst riktad mot den kurdiska befolkningen och innebär att kurderna skall förneka sitt identitet, sin kultur, sitt språk och sitt historiearv, med andra ord: allt som är kurdiskt. Genom decennier har den turkiska regimen arbetat hårt i syfte att göra slut på existensen av kurdiska identiteten genom skolor, massmedia och militärvåld. Kurderna har påtvingats att använda sig ut av den schovenistiska slagordet "vad lycklig är den som säger sig vara turk". Detta slagord har med jätte bokstäver garaverats på kurdiska bergen överallt i Kurdistan.

Militarismen

Turkiska staten är känd världen över med sin militaristiska karaktär. Den turkiska armén är den femte största armén i världen. Denna armé nämns i historieböckerna som den mesta barbariska armén någonsin. Då Hitler ännu inte förintade judarna utförde den turkiska armén historiens värsta folkmord mot det armeniska folket. 1,5 miljoner armenier slaktades i ordets verkliga bemärkelse år 1915

Denna armé som har ockuperat halva Cypern i syfte att "försvara turkcyprioternas rättigheter" torterar och mördar kurder, för att de vill hävda sin kurdiska identitet.Den turkiska staten har stationerat en arméstyrka på 300 000 soldater i Kurdistan för att krossa den kurdiska befrielserörelsen som kämpar med c:a 20.000 gerilla soldater. Armén hämnas sitt misslyckande på civil befolkningen.

Den turkiska staten håller på att skapa ett militariserat samhälle. Massmedian talar om kurdiska sidans förluster med stolthet. "Varje turk föds till en soldat" är statens slagord. Turkar som inte anser sig vara "födda till soldater" och motsätter sig mot öppet turkiska statens militaristiska propaganda sitter i fängelser med anklagelsen "uppvigla folket mot militären""Den största soldaten är vår soldat" är slagordet som sprids av staten.

”Det finns inga kurder i Turkiet"

Kurderna lever sedan 4000 år tillbaka i Kurdistan. Kurderna som är arvtagare till en gammal historia och rik kultur nämns enbart i Bibeln 14 gånger. Men de "existerar inte" i Turkiet.Existensen av 20 miljoner kurder förnekas av den turkiska staten på det här sätet. Med andra ord finns det inga kurder i Turkiet, det kurdiska språket, historia och territorium existerar inte enligt den turkiska staten. "Alla som lever i Turkiet är turkar".Vem som helst som yttrar sig positiv till kurdernas mest oskyldiga grundläggande krav kan stämplas som terrorist och kan torteras, försvinna eller dödas.

Tortyr

Turkiet räknas bland de länder som mest använder tortyr. Det händer att de ansvariga i Turkiet klagar ibland på att det förekommer "för lite tortyr" i landet. Det enda land i världen där poliserna i demonstrationer ropar slagordet "krossa mänskliga rättigheter" är Turkiet. Tortyren utövas i Turkiet i polisstationerna, militära stationer, i bostaden och till och med på öppet gata.Hittills har hundratals rapporter och böcker skrivits om tortyren i Turkiet av humanistiska organisationer. Vi ska av utrymmes skäl nöja oss med beskrivningen av två fall som exempel på tortyren i Turkiet.

Ali Ekber Kaya som anhölls i mars 1995 berättar om tortyren som han utsattes för som följande:Jag flyttades till tortyrkammaren. De satte ned mig och band mina ärmar och ben. Sedan började de blöta mig med högtryck vatten. De riktade vattnet särskild mot känsliga delar av min kropp så som njurar, könsorganen och manusen. De kopplade ena ändan av en kabel på mitt könsorgan och andra ändan på mitt ben och gav mig elchocker. Sedan tog de ned en apparat från taket och band mina ärmar vid denna apparat och lyfte upp mig på så sätt att hela min kropps tyngd kändes på mina ärmar. Sedan gav de igen elchocker i mina fingrar och könsorgan. Under tre dygn fortsatte de tortera mig på det viset. Slag och sprutning med högtryck vatten fortsatte under de första nio dygnen. (Turkiet, Utan Mänskliga rättigheter ingen säkerhet - Amnesty International, oktober 1996)

Nuray Sen som anhölls den 11 november 1995 berättar om tortyren hon utsattes för som följande:Under det första förhöret tog de mig i håret och slog mitt huvud mot väggen. De slängde mig ner. De sparkade mig och en av utövarna stoppade sin sko i min mun. Jag började spotta blod. De tryckte en batong mot mitt könsorgan och vred batongen. De sade "hon tycker om det" och skrattade. (Turkiet, Utan Mänskliga rättigheter ingen säkerhet - Amnesty International, oktober 1996)

Massmedian

Den del av massmedian som berömmer den turkiska armén och propagerar för den i kriget mot kurdiska gerillan, prisas. Den turkiska staten kräver en media som inte kritiserar staten och inte förespråkar de mänskliga fri- och rättigheterna. Den del av media som propagerar för slagorden; "Turkiet är världens mest demokratiska land", "Turkiet åt turkarna" och "turkiska soldaten är den starkaste", utnyttjar statens tillgångar i alla avseende nästan obehindrat. Denna typ av media är den starkaste median i Turkiet och dess enda uppgift är att förespråka statens reaktionära ideologi.
Den alternativa median som förespråkar de mänskliga fri- och rättigheterna, kritiserar staten för dess gärningar har betalat ett högt pris för sin ståndpunkt.Turkiet har av de internationella media institutionerna kallats för "farligaste landet" för journalister. Staten har bannlyst många tidningar och tidskrifter och fängslat många journalister. Mördarligor inom staten har mördat 20 journalister, 5 tidningsdistributörer och 9 tidningsförsäljare i Turkiet.
Dessa mördarligor har inte nöjt sig med så många mord, i december 1994 sprängde de 3 hus tillhörande kurdiska dagstidningen Özgür Ülke i Istanbul och Ankara.Det är inte bara kurdiska och turkiska journalister som trakasseras av staten Turkiet, även utländska journalister är bannlysta i Turkiet. T.ex. 33 journalister medborgare i EU är portförbjudna i Turkiet.

Barnen saknar all säkerhet

Den turkiska staten skiljer inte mellan barn och vuxna när det gäller tortyr. Särskild sadistiska officerare ur den turkiska armén är stationerade i Kurdistan. De utsätter barnen för makalösa tortyrer. Exempelvis låter de barnen hålla ena fingret uppe, sedan skjuter de fingret av barnet. Denna grymhet försöker de barbariska officerarna förklara på det sätt: "När de växer upp kommer de att ansluta sig till gerilla, så det är lika bra att skrämma dem redan när de är barn". UNICEF hade för en tid sedan skickat en minibuss till Kurdistan som hjälp för kurdiska barnen.
Denna minibuss användes av poliserna för att jaga och gripa kurdiska barnen.

Brända byar

En av de värsta illdåd som den turkiska staten begår i Kurdistan är att bränna byar. Denna metod har använts sedan 1990 i syfte att avskräcka befolkningen och avfolka landsbygden i Kurdistan i hopp om att isolera kurdiska gerillan. Förstörelsen av byar går på så sätt: Först omringar militären byn, sedan tvingas byborna till att samlas på bytorget. Alla bybor utan något undantag genomgår misshandel. För att sedan visa att militären menar allvar skjuts några bybor till döds framför de samlade byborna. Efteråt bränns husen ned utan att byborna tillåts ta några tillbehör från sina hem. För att byborna inte ska återvända till sina byar bränner militären även deras skörd och fruktträd. Djuren kommer heller inte undan. De som inte vill lämna sina hem bränns inne i sina hus. Sådana scener har man sätt i filmer som handlar om USA's krig i Vietnam.
Föreningen Mänskliga Rättigheter i Turkiet nämner namnet på 2047 byar som har haft ovan beskrivna öde i sin periodiska rapport i juni 1996. I samma rapport kan man läsa att över tre miljoner människor har blivit hemlösa.Amnesty International har i sin rapport om Turkiet som kom ut i oktober 1996 tagit upp ett fall av de tusental och låtit en bybo berätta om hur byn Akcayurt brändes av militären: "De tog mig till militärstationen Topcular och torterade mig där. Mina revben bröts. Byborna samlades med tvång utanför byn och fick ingenting att äta under fyra dagar. 430 bybor tvingades lämna byn och flytta till Diyarbakir, Adana och andra byar i området. Vi har ingenting att äta. De brände all vår skörd."
Ett annat exempel återger vi här från boken "Landschaften aus Kurdistan" som har utgivits av KIZ i Tyskland. En bybo berättar: "Vid middagen omringades vår by av soldater och maskerade specialstyrkor. Människorna släpades från sina hem; män och kvinnor samlades skilda från varandra. Männen avkläddes och tvingades att ligga på snön på magen i timmar. Under tiden hörde vi skriken från kvinnor och barnen. De brände husen. Soldaterna tog bebisar från mödrarnas famn och dödade. Till och med ett barn kastades in i elden."

Fängelser

Turkiet är allmänt känd med sina ökända fängelser. De som har sätt Hollywood filmen "Midnight Expressen" känner till det. Landet är ett av de länder som har flest fängelser i världen. Ändå räcker inte fängelserna. Ty alla som yttrar sig till förmån för det kurdiska folkets grundläggande mänskliga fri- och rättigheter och demokratin fängslas. I Turkiet finns det idag c:a 11,000 politiska fångar. 10,000 av dem är PKK fångar.
Tortyr och mord av fångar är mycket vanliga företeelser i turkiska fängelser.Hittills har hundratals unga män har mördats i fängelserna, tusentals skadats psykiskt och fysiskt.1982 mördades fyra unga PKK medlemmar i Diyarbakir fängelset. Den ansvarige för fängelset Esat Oktay Yildiran sade som följande efteråt: "Jag mördade dem och slängde i soptippen".Exemplen nedan är räcker nog för att förstå barbariet i de turkiska fängelserna:Den 21 september 1995 mördades tre fångar genom misshandel.Januari 1996 mördades fyra fångar genom misshandel.
12 politiska fångar i fängelserna runt om i landet satte sina liv i en långdragen hungerstrejk i protest mot de bisarra förhållandena i fängelserna under maj-juli 1996.Den 24 september mördade polis och militär tillsammans 12 PKK medlemmar genom att spräcka deras huvuden med järnrör.

Städer

Den turkiska staten bränner inte bara byar, den bombar även städer för att avfolka Kurdistan helt på människor. 1992 bombade den turkiska armén den kurdiska staden Sirnak med 50 000 invånare. Flertalet Sirnakbor lämnade staden och nu är flertalet av stadens invånare militärer, poliser, specialtränade styrkor och s.k. byvakter. Den 17 augusti 1993 bombades Yuksekova, också med 50 tusen invånare. Salih Sumer, vars hus förstördes berätta händelsen som följande: "En pansarvagn som stod framför mitt hus började öppna eld. Sedan kom militärerna och specialtränade styrkor och gick in i huset och började förstöra allt som stod i deras väg, kylskåpet, TV:n och andra grejer. De sade till mig; 'var är dina systrar, din mor, din fru? Hämta dem så ska vi knulla dem, Horungar!'
Den 25 september 1993 besköts Dogubeyazit under 12 timmar. Den 22 oktober 1993 förstördes Lice med 12 tusen invånare. Den 10 januari 1994 bombades staden Cizre som hade en befolkning på 50 tusen. Bombningen av Cizre pågick under 2 timmar med tanks och artilleri. Halva befolkningen lämnade staden. Kurdiska städer bombas fortfarande.

Den skotska dagstidningen Daily Record skriver i sin utgåva den 15.10.1995 följande: "Turkiska diplomater smugglar narkotika in i Skottland. Narkotikan smugglas in genom den diplomatiska säcken som kommer till den turkiske London ambassaden."
Englands vice inrikesminister Tom Sackville hävdade att 80 % av narkotikan till Europa kommer från Turkiet. Hittills avslöjades över 20 ligor bestående av militärer, poliser och kriminella som sysslar med penningtvätt, narkotika handel och mord. För några veckor sedan kolliderade en lyx Mercedes bil med en last bil nära staden Susurluk i Egeiska regionen. I Mercedes bilen satte fyra personer; en riksdagsledamot, en polischef och en mördare efterlyst för mordet på sju unga studenter år 1979 i Ankara av Interpol med röda bulletinen och mördarens älskarinna. Förutom riksdagsmannen dog samtliga i Mercedes bilen. I bilen fanns dessutom mängder av vapen med ljuddämpare och narkotika. Mördaren som var efterlyst av Interpol i 17 år, hade på sig polislegitimation, diplomatisk pass och vapenlicens. Vapen licensen var undertecknad av Inrikes ministern Mehmet Agar, han som vid ett internationellt Interpol möte i Turkiet någon vecka innan trafikolyckan krävde med stor entusiasm att PKK ledaren Abdullah Öcalan skulle efterlysas av Interpol. En del tidningar skrev efter olyckan att "Denna stat (Turkiska Republiken) har omvandlats till en mördar och narkotika liga.”


Nu förstår ni kanske varför PKK skapades, finns och kommer alltid att finnas så länge det pågår!

Kampen för frihet

Kampen för frihet

Kurderna, folket som gång på gång förråtts, folket vars land ockuperats, folket som världen valt att vända ryggen till. Alla folk har, enligt folkrätten, rätt att försvara sig mot ockupation.

Jag kan förstå att det är lätt att falla för vad som sägs i media, Men för att man verkligen ska förstå sig på sanningen så gäller det att fördjupa sig
Frågan är om PKK verkligen är terrorister? Varför skapades PKK och av vilka skapades PKK?

Sedan turkiska republikens upprättelse 1923, förtrycktes minoriteterna som levde i östra delarna av Turkiet där minoriteter som assyrier, kurder, armenier etc. hörde till. Förtryck och assimilering tillhörde vardagen och alla tvingades till att bli turkar. Detta pågick sedan staten upprättades och pågår än idag. Inget språk än turkiska fick användas, inga icke-turkiska namn fick namnges till barnen, kurdiska bokstäverna Q W X borttogs ur alfabetet, ordet Kurd & Kurdistan förbjuds och minoriteterna i landet erkändes inte utan alla var tvungna att se sig som turkar.
Det fattiga folket som förtrycktes med hjälp av väst kunde inte göra något, folket hade gett upp hoppet.
Det var då det hela började, en grupp av universitetselever i Ankara med rötter från östra delarna valde att starta en kamp, en kamp som skulle frige folket från förtrycket. Man valde då att starta partiet som sedan skulle kallas ”Partiya Karkaren Kurdistan”, mer känd som PKK. Partiet startades 1978 som ett demokratiskt parti. PKK är skapelsen av turkiska statens förtryck mot minoriteterna i landet.
Partiet PKK skapades inte enbart av och för kurder, det fanns även bl.a. turkar som var med och skapade partiet, dess mål var inte enbart för att stoppa förtrycket mot kurderna, utan för alla minoriteter i landet.
PKK kämpade i sex år för att få med Turkiet i förhandlingsbordet för att kunna börja samtala om den kurdiska frågan och förtrycket, men turkiska staten vägrade, då hade man inget annat val än att föra en väpnad kamp mot turkiska staten.

Ett nytt historiskt kapitel startades för kurderna och minoriteterna i landet.
1984 den 15e augusti, fick folket hopp igen för det var just då väpnade kampen startades.
Kurder och andra minoriteter från alla delar strömmade till partiet för att vara delaktiga i kampen mot förtryckarna. Detta gjorde PKK till ett väldigt stort parti med ett stort stöd ifrån folket. Men samtidigt fick PKK väst emot sig eftersom man förde sitt krig mot dess allierade.

Idag ses PKK som terrorister av Turkiet, EU & USA men man kan fråga sig egentligen varför?
PKK har inget med terrorism att göra. Det finns dessutom inget som pekar på att PKK skulle vara en terrororganisation eftersom de för sitt krig mot turkiska militären, målet har alltid vart militären. Att sedan civila drabbas i krig är inget ovanligt.
Faktum är att det aldrig bevisats att PKK utfört terrordåd mot civila. Utan man har endast blivit anklagade för det av den fascistiska turkiska staten. Därutöver så har turkiska staten använt s.k. ”False flag operations” för att smutskasta partiet.
False flag operations innebär att man gör dåd och sedan skyller på motparten för att sedan sprida skräck och rädsla bland folket, på samma sätt på Nazityskland gjorde under andra världskriget.
Samtidigt som rättsprocesserna pågår idag mot ”Den djupa staten” – Ergenekon har dessa själva erkänt ett flertal dåd som man hade skyllt på PKK tidigare.
Även när Olof Palme mördades så valde turkiska staten att skylla på PKK vilket väst nappade på direkt. Men sedan visade det sig att det var falska påståenden. Faktumet är att Olof Palme var PKK:s enda vän!

Att PKK terrorstämplats är pga. politiska & ekonomiska intressen, det kan vem som helst som är insatt i ämnet klura ut. Man vill helt enkelt tillfredställa sina allierade.
Ett exempel är när fyra dagar efter att Erdogan besökte Kanada så kom PKK med i deras terrorlista. Turkiet hotade med att relationerna länderna i mellan skulle ta stor skada om de inte hamnade på Kanadas terrorlista, Kanadensarna har stora handelsförbindelser med Turkarna. Därav Kanadas feghet mot Turkiet och listningen av PKK. Ländernas terrorlistning av partiet kommer ifrån stora påtryckningar av och lobbyverksamheten från Turkiet. Samtliga har listats efter Edogans besök i länderna och andra genom diplomati via utrikesministeriet.

USA gör allt i sin väg för att tillfredställa sina allierade genom att smutskasta partiet, inte nog med alla terrordådsanklagelser så har man nu börjat anklaga PKK för att finansieras genom droger. Men faktum är att PKK finansieras helt och hållet av sina miljontals anhängare i Kurdistan och världen över. PKK har ingenting med droghandel att göra. Att USA använt detta argument som smutskastning mot andra är rätt så känt sen tidigare.
Varför valde USA att stöda kurderna i Irak? Jo för att man förde sitt krig mot dess fiende, men mot Turkiet är det tvärtom. USA stöder separation och självständighet för Kosovo men samtidigt så framställer man PKK som terrorister och separatister.

Idag sitter PKK ledaren Abdullah Öcalan ensam och oskyldigt fängslad på Imrali ön sedan 1999 tack vare hjälpen från väst till dess allierade Turkiet.
Terrorstämpeln är ett skämt! Nelson Mandela sågs som terrorist, Idag är han nationalhjälte, nobelpristagare och hedrad med en egen staty! Hur kan en frihetskämpe få en stämpel som terrorist?

Turkiet bryter mot de internationella krigslagarna då de använder kemiska vapen, klusterbomber och minor som är i form av leksaker som i oftast drabbar civila. Men något sådant uppmärksammas självklart inte i media.
Det har även påståtts att PKK är en marxistisk-leninism organisation, vilket inte stämmer. PKK idag är en kurdisk rörelse vars ideologi är enkel nationalism

PKK har alltid velat lösa kurdiska problemen på diplomatisk väg. Sedan år 1993 har PKK flera gånger ensidigt utropat vapenvilor för att stoppa kriget. Dock har den turkiska militären eller det politiska ledarskapet inte varit villiga att ta emot en fredlig försoning från PKK. Den turkiska staten har istället fortsatt att terrorisera kurderna och bränna ner flera tusentals byar, våldta kvinnor och tortera män till döds. Flera gånger har PKK stoppat den beväpnade kampen och bl.a. dragit tillbaka sina styrkor från turkiskt territorium för att bidra till en politisk och demokratisk lösning på den kurdiska frågan

”Vi vill inte slåss, vi vill vara fredliga, säger en gerillamedlem. Men om de attackerar oss kommer vi att försvara oss. Inget av dessa länder ger kurderna sina rättigheter. Det är därför vi för vår kamp.”

PKK utför inte dessa attacker som en del i en offensiv krigföring för att få ut eller förgöra någon. Man utför dessa attacker i självförsvar, och man är alltid redo för att i förhandlingsbordet försöka nå en lösning. Man vill alltså med andra ord hellre lösa konflikten i dialog. Men när Turkiet med stöd av andra stater insisterar med krig mot PKK så har PKK som en naturlig rätt, i och med existensen av egna styrkor att försvara sig och besvara attacker. PKK för ett defensivt krig, man agerar efter rätten till självförsvar.

Det finns även många internationalister som sett den kurdiska verkligheten och valt att ansluta sig till frihetsrörelsen. Ett exempel är tyska Andrea Wolf och schweizaren David Rouiller. Båda som är födda & uppvuxna i sina hemländer har valt att gå med i frihetsrörelsen. Det finns en hel del som lämnat sitt liv i Europa och valt att istället gå med i frihetsrörelsen.

”Vår frihetskamp är Mänsklighetens frihetskamp Vår kamp är den förtryckta människans kamp för frihet och demokrati. Vår kamp är en fortsättning på den första förtryckta människans kamp och vilja till frihet. Vi kämpar för frihet och vi delar samma önskan om frihet som den första förtrycka människan. Det vi önskar idag har önskats av historiens alla förtrycka människor, därför kan man säga att vi fört vår kamp sedan årtusenden tillbaka och vi kommer så om det krävs att kämpa i flera tusen år till för att vinna vår frihet.” – Abdullah Öcalan

Efter startskottet den 15 augusti 1984 gjorde den turkiska militären följande uttalande: ”om inte inom 8 timmar, utplånar vi de under 72 timmar”.
Trots dessa ord så finns gerillan kvar än idag och är dessutom starkare än någonsin!
Vägen till frihet går genom PKK, länge leve PKK & kampen för friheten!

/Andreas Jonson