Av Karlos Zurutuza
Bozan Tekin mottog oss med ett leende och en vänlig handskakning vid vår ankomst till en av de mest anspråkslösa byarna i Qendil. Han är intresserad av förfarandet som har gjort det möjligt för oss att övervinna informationsblockaden som införts av den kurdiska autonoma regeringen i södra Kurdistan och bjuder in oss för att sitta ner och på sedvanlig te. I detta hus med ett tak av trä och halm erkände Tekin sig vara en beundrare av ryska klassiker och inte minst av George Orwell, vars alla verk han [Tekin] påstår sig ha läst. Förmodligen hade han mycket mer tid under de 20 år som han tillbringade i turkiska fängelser.
Han slår på sin laptop och vill ge oss några bilder tagna av turkiska soldater som han nyligen anskaffat. Han anger inte om de [bilderna] hade nått en kurdisk värnpliktig eller om de [gerillan] hade lagt beslag på dem från en turkisk soldat, död eller levande. I bilderna finns stridsvagnar och helikoptrar i militära förläggningar; unga soldater som poserar med tunga vapen nära den turkiska flaggan eller bredvid organ från gerillan av PKK, vars tarmar de har slitit ut. "Låt hela världen se den," ber Tekin oss. [För att se bilderna klicka här. VARNING! Dessa bilder kan väcka stort obehag! Varning för känsliga tittare!]
För intervjun förflyttar vi oss bort från byn för att undvika kartläggning och bombning av turkiska krigsflygplan. Två av gerillan följer med oss, en kurd från Damaskus och en kurd från Sirt (norra Kurdistan). Vi tar med oss kameran och stativet, och de likaså. Vi spelar in befälhavaren och de oss. Det är överenskommelsen.
Den turkiska armén har trappat upp attackerna mot Qendil under de senaste veckorna. Vad tror du är orsaken?
Erdogans AKP har förlorat sin prestige, av den anledningen genomförs dessa operationer. De [AKP] har svikit islamisterna, turkar och kurder som röstade på dem, och nu vill de söka stöd bland nationalister. Dessutom har PKK utfört många operationer framgångsrikt och detta har underminerat moralen av den turkiska armén. Å andra sidan, vi är bara några månader ifrån valet i Turkiet, så partiet vid makten kommer att användas väl så att det inte råder några tvivel om styrkan i deras "kamp mot terrorismen."
Men du säger att de är helt utplacerade och borta ifrån lägren.
Det stämmer. Situationen har inte påverkat oss, men vi har anpassat oss till det. I dag har vi nästan 10000 krigare och vår kapacitet på gensvar är större än någonsin. Varken Alexander den store eller Saddam Hussein kunde kontrollera den här regionen, och det är uppenbart att Erdogan och hans generaler inte heller kommer kunna göra det.
Utöver gerillan verkar det som att människor har mobiliserats även i större städer i norra Kurdistan. Är detta ett nytt uppror av kurder i Turkiet?
Utan tvekan. Människor på gatan har svarat på den tortyr som drabbat vår ledar Abdullah Öcalan. Han blev torterad både fysiskt och psykiskt, och har upprepade gånger sagt att han föredrar att dö än att bli förolämpade. Han har låsts in i 10 år och berövats alla sina rättigheter. Men vårt folk fortsätter att stödja honom och i ökande takt mobiliserar sig mer. Efter den senaste tortyren, reste Erdogan till Amed (Diyarbakir) och fann en stad förlamad av strejken. Responsen har varit enorm i Wan (Van), Colemêrg (Hakkari), Mus ... Folk har sagt "nog" och gick ut på gatorna. Den kurd som reagerar nu är en gerilla.
Men Erdogan är ordförande för "Civilisationernas Allians" tillsammans med Rodríguez Zapatero. Vad tycker du om detta?
Det är minst sagt ironiskt att någon som klagar på assimilering av folk som en "abnormitet", ignorerar, berövar alla rättigheter och förtrycker 20 miljoner kurder i det egna landet. Zapatero är därför delaktig i den råhet som drabbat vårt folk och det borde få en att tänka på både honom och andra europeiska ledare. Zapatero och Erdogan leder ett falsk projekt som det falska Turkiet i sin tur söker efter att att lura EU. Helt enkelt, de gick med på att utrota kurderna.
PKK har kämpat i årtionden. Fick det något?
PKK har ideologiskt kämpat i 35 år och med vapen i 30 år, under ledning av Abdullah Öcalan. Vi har sträckt fram en hand mot fred mer än vid ett tillfälle men Turkiet har svarat oss med undantagstillstånd. Det finns ingen skillnad mellan de turkiska generalerna och Franco eller Salazar. Vi kämpar mot turkisk börda och det är mer än uppenbart att det har skett en betydande förändring i attityden bland folket. Kurderna skämdes för sin kultur, att vara kurd. Tills vi lärde oss att vara "bästa turkar" i skolan. Men Apo (Öcalan) lärde oss att känna oss inte bara som kurder utan även som människor. Vårt folk har blivit medvetna om sin egen existens och att vi i stor utsträckning står i skuld för vår ledare, Abdullah Öcalan. Han öppnade dörren och vi kommer att stödja honom ända ut till den dag han dör.
Drömmer du om ett självständigt Kurdistan?
Vi bedriver en demokratisk konfederalism. PKK är en internationalistisk rörelse och har många andra nationaliteter bland sina krigare. Bland oss finns det kurder, men även ryssar, tyskar, armenier ... och även turkar. Vi är inte nationalister, kämpar inte för en stat, men för våra rättigheter och vår frihet. Vi kämpar mot imperialismen och vi tror på verklig demokrati som bygger på socialism och samexistens mellan folken. Vi har alltid bott tillsammans med perser, turkar och araber, och vi tror att vi kan fortsätta att göra det men på ett fredligt sätt.
Men kurderna har kämpat sinsemellan tills nyligen och är fortfarande splittrade.
Det är sant. PKK var i krig mot Barzani:s KDP som i sin tur har varit i krig Talabani:s PUK. Vi har skapat KCK (Kurdistans Samhällsunion) för att samla kurderna i Turkiet, Irak, Syrien och Iran till en enda sammanslutning som främjar demokratiska och socialistiska ideal. PJAK i östra Kurdistan är en av dess beståndsdelar och kämpar för att ersätta teokratin i Teheran med en federal regering som respekterar rätten för alla folk i Iran. PYD finns också, det viktigaste partiet bland kurderna i Syrien, som delar de ideal av Öcalan. Dessutom är både Barzani och Talabani medvetna om stödet av KCK:s idéer i södra Kurdistan.
Vad är det första steget mot en lösning av denna konflikt?
Den turkiska regeringen måste dra sig tillbaka eller förhandla om fred med oss. PKK blev mycket stark under 90-talet och idag är det inte bara gerillan utan hela [dess] folkgrupp. Vi har 22 suppleanter i parlamentet i Ankara och turkarna står fortfarande fast vid att det inte finns några kurder i Turkiet. Lagarna är inte till någon nytta i Kurdistan eftersom kriget fortfarande pågår.
Skulle Turkiets inträde i EU förbättra saker?
Om Turkiet var tvungen att anpassa sig efter den europeiska modellen av demokrati, givetvis. Tyvärr har ingen europeisk regering räckt fram sin hand till oss ännu. Turkiet intresserar Europa och USA på grund av dess marknadspotential och framför allt för sitt strategiska läge, vilket ger det en betydande roll i Nato. Ankara bombarderar oss med hjälp av information om vår situation som USA erbjuder. Så länge ingen förändring av detta sker kommer vi fortsätta att vara offer för den katastrofala västerländska politiken i mellanöstern.
Just nu anser både EU och USA er som "en terroristgrupp".
Den turkiska konstitutionen nämner inte kurderna. Arresteringar och tortyr förekommer på daglig basis. Ankara:s förtryck under de senaste decennierna har krävt tusentals förstörda byar och fyra miljoner fördrivna. Av den mångfald kurder som har mördats finns cirka 5000 döda genom "bisarra omständigheter", många av dem offer av det smutsiga kriget i Ergenekon, iscensatt av samma turkiska stat. Du hade Guernica, vi har Diyarbakir, Mus, Sirnak, Wan ... Och de som saknas kommer fortsätta att upptäckas. Europa anser oss som "en terroristorganisation" sedan år 2000, eftersom den turkiska regeringen styr tillgångar av västerländsk information. Folket, de europeiska parlamentarikerna, skulle ha att komma hit och se vad som händer med egna ögon.
ntervjun kommer från en spansk webbsida, GARA
Texten är översatt och hämtad ifrån Den kurdiska median. Stort tack!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar