I Turkiet har man gripit och förhört 33 turkiska ultranationalister som man haft ögonen på sen sommaren. Man hade då hittat massa vapen och sprängämnen i ett tillhörande hus och har sedan dess avlyssnat dem.
Ultranationalisterna är b la. misstänka för mängder av politiska mord.
Bland dem gripna finns pensionerade officerare, jurister och journalister. Ultranationalisterna som kallar sig för "Ergenekon" har haft planer på att mörda b la. Nobelpristagaren Orhan Pamuk, två framstående kurdiska politiker och journalister.
Mordplanerna mot Orhan Pamuk har man haft för att tysta ner debatten kring Turkiets folkmord mot armenier och assyrier/syrianer i början av 1900-talet. Ungefär på samma sätt då man mördade turkisk-armeniske journalisten Hrant Dink på öppen gata i Istanbul förra året. Turkiska ultranationalisternas mål är att bryta lagar, mörda, bombdåd. Dom är bereda att göra allt som de tycker då för att skydda Turkiet & Turkiets heder.
lördag 26 januari 2008
torsdag 24 januari 2008
Carl Bildt smutsar ner Sveriges rykte!
Jag tycker att Carl Bildt är en skum typ som jag inte gillar. Varför tycker jag det? Jo det ska jag förklara.
Sen 1923 när Turkiet bildades har turkarna haft sina möjligheter att demokratisera landet och skapa rättvisa. Först ockupera man kurdernas land och sedan tog deras rättigheter ifrån dom, dem var tvungna att prata turkiska, läsa på turkiska & säga jag är turk varje dag!
Men, trots det så har kurderna haft tålamod, ett tålamod som än finns idag.
Sedan Turkiet bildades har kurderna väntat på sina rättigheter, men inget sånt har kommit. Man har väntat på att landet ska bli rättvist och demokratiskt, men inga såna spår finns.
År 1978, då tyckte kurderna att det var nog, om inte turkarna ville skapa demokrati o rättvisa var dom tvungna att själva ta till det, man skapade partiet PKK som är Kurdistans arbetarparti. Dom ville bidra med demokrati i Turkiet på ett diplomatiskt sätt eftersom det var nåt turkarna misslyckats med, men turkarna vägrade föra diskussioner med PKK, vad skulle man göra då? Det går ju inte att tvinga turkarna att diskutera den kurdiska frågan. Man hade väntat flera år på att turkarna föra diskussioner, men dom vägrar.
Då var dom tvungna att ta till rättvisan och demokratin genom väpnad kamp, kurderna ville inte att detta skulle fortsätta. Man ville inte ha mer lidande.
1984 det var alltså då man tog till vapnen, 6 år efter att partiet bildats.
Tänk dig själv i situationen Carl Bildt, om de skulle våldta din mor, och tortera din far och sedan när du är i skolan så tvingas du säga att du är turk och tvingas sjunga turkiska nationalsången och även få stryk för att du är svensk. Skulle du sitta där och inte göra något åt det? Nej det tror jag inte!
Idag skyller Turkiet allt på PKK som enligt dem sätter stopp på deras demokratiutveckling, Turkiet hade ca 60 år på sig att skapa demokrati, vart har dem varit? PKK har ju inte alltid funnits? Vem hade stoppat turkarna? Ingen!
Glöm inte heller att 1991 upphävdes förbudet att prata turkiska i landet, trots det när Leyla Zana 1994, 3 år efter förbudet säger 3 ord på kurdiska i turkiska parlamentet så får hon 15 års fängelse! Man får inte ens 15 år för mord i Sverige! Hur rättvist är det?
Kurderna ska ha sina rättigheter, dem har bott där i generationer, dem har sin historia där. Men när kurderna tar kampen för frihet så kallas man för "terrorister"? Hur lågt kan man sjunka? Vem är den verkliga "terroristen"?
Carl Bildt använder ordet terrorist varje gång han nämner PKK utan att ens veta varför dom existerar? Carl Bildt smutsar ner Sveriges fina rykte, ett rättvist och demokratiskt land. Att man sedan investera sina pengar i turkiska militären hjälper inte heller. Tycker du verkligen att några kronor mer i fickan är mer värt än ett liv? Tyvärr Carl Bildt, som utrikesminister borde du kunna bättre än det här, jag tappar respekten för dig.
Carl Bildt, tänk om, tänk rätt! Om inte du och Sverige sätter stopp för det, kommer ingen annan göra det! Våga visa dig, våga visa vad Sverige går för! Ta den rätta vägen!
Sen 1923 när Turkiet bildades har turkarna haft sina möjligheter att demokratisera landet och skapa rättvisa. Först ockupera man kurdernas land och sedan tog deras rättigheter ifrån dom, dem var tvungna att prata turkiska, läsa på turkiska & säga jag är turk varje dag!
Men, trots det så har kurderna haft tålamod, ett tålamod som än finns idag.
Sedan Turkiet bildades har kurderna väntat på sina rättigheter, men inget sånt har kommit. Man har väntat på att landet ska bli rättvist och demokratiskt, men inga såna spår finns.
År 1978, då tyckte kurderna att det var nog, om inte turkarna ville skapa demokrati o rättvisa var dom tvungna att själva ta till det, man skapade partiet PKK som är Kurdistans arbetarparti. Dom ville bidra med demokrati i Turkiet på ett diplomatiskt sätt eftersom det var nåt turkarna misslyckats med, men turkarna vägrade föra diskussioner med PKK, vad skulle man göra då? Det går ju inte att tvinga turkarna att diskutera den kurdiska frågan. Man hade väntat flera år på att turkarna föra diskussioner, men dom vägrar.
Då var dom tvungna att ta till rättvisan och demokratin genom väpnad kamp, kurderna ville inte att detta skulle fortsätta. Man ville inte ha mer lidande.
1984 det var alltså då man tog till vapnen, 6 år efter att partiet bildats.
Tänk dig själv i situationen Carl Bildt, om de skulle våldta din mor, och tortera din far och sedan när du är i skolan så tvingas du säga att du är turk och tvingas sjunga turkiska nationalsången och även få stryk för att du är svensk. Skulle du sitta där och inte göra något åt det? Nej det tror jag inte!
Idag skyller Turkiet allt på PKK som enligt dem sätter stopp på deras demokratiutveckling, Turkiet hade ca 60 år på sig att skapa demokrati, vart har dem varit? PKK har ju inte alltid funnits? Vem hade stoppat turkarna? Ingen!
Glöm inte heller att 1991 upphävdes förbudet att prata turkiska i landet, trots det när Leyla Zana 1994, 3 år efter förbudet säger 3 ord på kurdiska i turkiska parlamentet så får hon 15 års fängelse! Man får inte ens 15 år för mord i Sverige! Hur rättvist är det?
Kurderna ska ha sina rättigheter, dem har bott där i generationer, dem har sin historia där. Men när kurderna tar kampen för frihet så kallas man för "terrorister"? Hur lågt kan man sjunka? Vem är den verkliga "terroristen"?
Carl Bildt använder ordet terrorist varje gång han nämner PKK utan att ens veta varför dom existerar? Carl Bildt smutsar ner Sveriges fina rykte, ett rättvist och demokratiskt land. Att man sedan investera sina pengar i turkiska militären hjälper inte heller. Tycker du verkligen att några kronor mer i fickan är mer värt än ett liv? Tyvärr Carl Bildt, som utrikesminister borde du kunna bättre än det här, jag tappar respekten för dig.
Carl Bildt, tänk om, tänk rätt! Om inte du och Sverige sätter stopp för det, kommer ingen annan göra det! Våga visa dig, våga visa vad Sverige går för! Ta den rätta vägen!
söndag 13 januari 2008
Turkar bakom mordet på Fuat Deniz?
LT avslöjar teorier i mördarjakten
LT kan avslöja uppgifter som kommit SÄPO till del i jakten på Fuat Deniz mördare. Det handlar om ultranationalister som träffats i Sverige för att bekämpa den assyrisk/syrianska diasporan.
Året är 2005 och på Scandic hotell håller Azerbajdzjanska världskongressen möte. Värd för mötet är Azerbajdzjanska riksförbundet i Sverige. Men med på mötet finns också en man som gjort sig känd för sina ultranationalistiska åsikter i Turkiet: Den pensionerade generalen Veli Kücük – grundare av den militära underrättelsetjänsten JITEM. Många ser den som rent fascistisk organisation som agerar som en stat i staten. Det var hans hot som skrämde den armeniske journalisten Hrant Dink mest innan han mördades av en ung turkisk ultranationalist 2006.– Kücük har pekats ut som anstiftare till flera politiska mord i Turkiet. Men han skyddas av den turkiska staten, säger den svensk-kurdiska journalisten Mizgin Bingöl, som kartlagt generalens aktiviteter. Bland annat är Veli Kücük hedersmedlem i Azerbajdzjanska riksförbundet.– Under kriget mellan Armenien och Azerbajdzjan utbildade han paramilitära azeriska grupper. Året innan Sollentunamötet deltog Kücük på ett möte i Antalya där man diskuterade hur den armeniska, kurdiska och assyriska diasporan skulle bekämpas. Uppgifter som Mizgin Bingöl fått från azerier som deltagit på mötet.Mizgin Bingöl kom över ett fotografi där Veli Kücük figurerar tillsammans med andra mötesdeltagare i Scandic hotells foajé i Sollentuna. Hon skrev om mötet och publicerade bilden i en kurdisk tidning i Turkiet. Det fick en oväntad effekt. Året efter, 2006, började plötsligt turkiska medier intressera sig för bilden. Den yngre mannen som står bredvid Kücük ansågs vara samme man som just skjutit ihjäl tre turkiska domare.SÄPO har fått del av ovanstående uppgifter via assyrier/syrianer i Södertälje, som även kontaktat LT. Det var dessa uppgifter som gjorde SÄPO intresserad av mordfallet, erfar LTMen kriminologiprofessor Jerzy Sarnecki, har svårt att se att mordet ska ha kommenderats uppifrån.– Mitt intryck var att Deniz inte var så oroande för turkiska staten. Däremot kan det ha varit ett indirekt politiskt motiv av en enskild, ungefär som mordet på Anna Lind och Olof Palme, säger han.Muhammed Azar, taxiförare i Stockholm, som var ordförande för kongressen i Sollentuna, anser att rädslan för deras hedersmedlem Veli Kücük är överdriven.– Han är själv född i Azerbajdzjan och var därför med. Allt prat om honom är påståenden, han är inte dömd, säger Muhammed Azar.
Källa: Länstidningen i Södertälje, http://www.lt.se
LT kan avslöja uppgifter som kommit SÄPO till del i jakten på Fuat Deniz mördare. Det handlar om ultranationalister som träffats i Sverige för att bekämpa den assyrisk/syrianska diasporan.
Året är 2005 och på Scandic hotell håller Azerbajdzjanska världskongressen möte. Värd för mötet är Azerbajdzjanska riksförbundet i Sverige. Men med på mötet finns också en man som gjort sig känd för sina ultranationalistiska åsikter i Turkiet: Den pensionerade generalen Veli Kücük – grundare av den militära underrättelsetjänsten JITEM. Många ser den som rent fascistisk organisation som agerar som en stat i staten. Det var hans hot som skrämde den armeniske journalisten Hrant Dink mest innan han mördades av en ung turkisk ultranationalist 2006.– Kücük har pekats ut som anstiftare till flera politiska mord i Turkiet. Men han skyddas av den turkiska staten, säger den svensk-kurdiska journalisten Mizgin Bingöl, som kartlagt generalens aktiviteter. Bland annat är Veli Kücük hedersmedlem i Azerbajdzjanska riksförbundet.– Under kriget mellan Armenien och Azerbajdzjan utbildade han paramilitära azeriska grupper. Året innan Sollentunamötet deltog Kücük på ett möte i Antalya där man diskuterade hur den armeniska, kurdiska och assyriska diasporan skulle bekämpas. Uppgifter som Mizgin Bingöl fått från azerier som deltagit på mötet.Mizgin Bingöl kom över ett fotografi där Veli Kücük figurerar tillsammans med andra mötesdeltagare i Scandic hotells foajé i Sollentuna. Hon skrev om mötet och publicerade bilden i en kurdisk tidning i Turkiet. Det fick en oväntad effekt. Året efter, 2006, började plötsligt turkiska medier intressera sig för bilden. Den yngre mannen som står bredvid Kücük ansågs vara samme man som just skjutit ihjäl tre turkiska domare.SÄPO har fått del av ovanstående uppgifter via assyrier/syrianer i Södertälje, som även kontaktat LT. Det var dessa uppgifter som gjorde SÄPO intresserad av mordfallet, erfar LTMen kriminologiprofessor Jerzy Sarnecki, har svårt att se att mordet ska ha kommenderats uppifrån.– Mitt intryck var att Deniz inte var så oroande för turkiska staten. Däremot kan det ha varit ett indirekt politiskt motiv av en enskild, ungefär som mordet på Anna Lind och Olof Palme, säger han.Muhammed Azar, taxiförare i Stockholm, som var ordförande för kongressen i Sollentuna, anser att rädslan för deras hedersmedlem Veli Kücük är överdriven.– Han är själv född i Azerbajdzjan och var därför med. Allt prat om honom är påståenden, han är inte dömd, säger Muhammed Azar.
Källa: Länstidningen i Södertälje, http://www.lt.se
lördag 12 januari 2008
Özz Nûjens brev till utrikesminister Carl Bildt
Hej Carl Bildt. Jag skulle vilja berätta för dig om när jag började skolan, en period som din lille son Gustav, 3 år, har framför sig.
Jo, Carl Bildt, det var så här... Första gången jag storögd såg min skola så tänkte jag att äntligen, äntligen skulle jag lära mig allt om världens hemligheter, jag skulle läsa och utbilda mig till något stort, kanske bli en läkare eller varför inte en astronaut.
Men jag fick lära mig snart, väldigt snart att min barndom nu var slut.
Jag fick stryk i skolan när jag var liten Carl Bildt, istället för att öppna upp världen blev skolan mitt fängelse som jag med darrande ben var tvungen att gå till, varje morgon.
Jag var lite liten till växten, men det var inte därför jag fick spö.
Jag var lite duktigare än mina klasskamrater, men det var inte därför.
Jag var busig, men det var inte heller därför som jag fick stryk i skolan, Carl Bildt.
Jag fick stryk av mina lärare redan andra skoldagen, och nästan varje dag fick jag en örfil eller märken av en linjal på min hand.
Men så får man inte göra, kanske du tänker, Carl Bildt, det är ju förbjudet att slå barn. Vad hade du gjort för att förtjäna detta lille Özz?
Jo det ska jag säga till dig, Carl Bildt, jag var kurd. Jag var en äcklig liten kurd som pratade mitt äckliga gamla språk, kurdiska, i skolan.
Men i Sverige får du prata vilket språk du vill kanske du påpekar?
Ja i Sverige ja, men inte när jag började i ettan i Turkiet. En skola skapad för att tvinga oss kurder att bli turkar, en skola skapad på kemalismens fascistiska värderingar med valspråk som ”En turk är värd hela världen” och vi små kurdiska barn fick i raka led och med huvudena högt sjunga den turkiska nationalsången och ära den turkiska staten.
Men Özz det här var ju för över 20 år sedan, kanske du, Carl Bildt tänker och säger; Släpp det där, det har blivit bättre i Turkiet.
Nej och åter nej, det har inte blivit bättre. Året är 2007 och Turkiet berövar fortfarande kurdiska barn deras språk, rötter och rättigheter.
Vi kurder är ett folk på ca 40 miljoner. Cirka hälften lever i dagens Turkiet, under svåra umbäranden, där de inte får prata sitt språk eller vifta med sin flagga.
Turkiet skapades 1923 och det var då det kurdiska problemet började.
Kurderna var lovade ett land några år innan 1923, men turkarna, med lite hjälp av dåtidens européer lurade skjortan av kurderna.
I Turkiet är militären och dess galjonsfigurer starka och upprätthåller med alla medel sin anfader Kemal Ataturks principer om att i Turkiet finns det bara turkar och den som inte kallar sig turk, är turkens slav.
Från dag ett har man förföljt och förtryckt kurder. Man har bränt deras byar och skogar, torterat och dödat deras företrädare och med hot och våld hållit den kurdiska befolkningen i ett järnhårt grepp.
De senaste 20–25 åren har den turkiska staten knutit den kurdiska frågan till PKK. Men den kurdiska frågan har funnits lika länge som Turkiet.
Återigen använder man PKK för att kontrollera den kurdiska befolkningens strävanden efter mänskliga rättigheter, men nu handlar det inte ens om kurderna i Turkiet. Den här gången handlar det om ett annat land, Irak, en FN-stat där fria val har hållits och där 80 procent av väljarna röstade för ett federalt och demokratiskt Irak.
Men det gnager och skaver ända in i den turkiska statens hjärterot att Iraks kurder åtnjuter rättigheter som Turkiets kurder bara kan drömma om.
För i irakiska Kurdistan finns det nu skolor där små barn läser, räknar och skriver på sitt urgamla kurdiska språk.
Det finns nu en liten kurdisk kille som inte får stryk för att han är kurd, i skolan, av sina lärare för att han pratar kurdiska. Och jag skulle så gärna velat vara han och inte behövt vara så rädd för att gå till skolan, rädd för att ha varit kurd.
Jag hoppas Carl Bildt, att din lille son Gustav, aldrig får uppleva det jag fick genomgå.
Jag och de små kurdiska skolbarnen behöver ditt stöd.
Vi, över 80 000 kurder i Sverige behöver vår regerings stöd för att få vara och leva precis som du.
Carl Bildt, var är din passion för frihet och rättvisa som du visade för de baltiska folken? Var är du, när vi kurder, dina svenska medborgare behöver ditt stöd?
Jo, Carl Bildt, det var så här... Första gången jag storögd såg min skola så tänkte jag att äntligen, äntligen skulle jag lära mig allt om världens hemligheter, jag skulle läsa och utbilda mig till något stort, kanske bli en läkare eller varför inte en astronaut.
Men jag fick lära mig snart, väldigt snart att min barndom nu var slut.
Jag fick stryk i skolan när jag var liten Carl Bildt, istället för att öppna upp världen blev skolan mitt fängelse som jag med darrande ben var tvungen att gå till, varje morgon.
Jag var lite liten till växten, men det var inte därför jag fick spö.
Jag var lite duktigare än mina klasskamrater, men det var inte därför.
Jag var busig, men det var inte heller därför som jag fick stryk i skolan, Carl Bildt.
Jag fick stryk av mina lärare redan andra skoldagen, och nästan varje dag fick jag en örfil eller märken av en linjal på min hand.
Men så får man inte göra, kanske du tänker, Carl Bildt, det är ju förbjudet att slå barn. Vad hade du gjort för att förtjäna detta lille Özz?
Jo det ska jag säga till dig, Carl Bildt, jag var kurd. Jag var en äcklig liten kurd som pratade mitt äckliga gamla språk, kurdiska, i skolan.
Men i Sverige får du prata vilket språk du vill kanske du påpekar?
Ja i Sverige ja, men inte när jag började i ettan i Turkiet. En skola skapad för att tvinga oss kurder att bli turkar, en skola skapad på kemalismens fascistiska värderingar med valspråk som ”En turk är värd hela världen” och vi små kurdiska barn fick i raka led och med huvudena högt sjunga den turkiska nationalsången och ära den turkiska staten.
Men Özz det här var ju för över 20 år sedan, kanske du, Carl Bildt tänker och säger; Släpp det där, det har blivit bättre i Turkiet.
Nej och åter nej, det har inte blivit bättre. Året är 2007 och Turkiet berövar fortfarande kurdiska barn deras språk, rötter och rättigheter.
Vi kurder är ett folk på ca 40 miljoner. Cirka hälften lever i dagens Turkiet, under svåra umbäranden, där de inte får prata sitt språk eller vifta med sin flagga.
Turkiet skapades 1923 och det var då det kurdiska problemet började.
Kurderna var lovade ett land några år innan 1923, men turkarna, med lite hjälp av dåtidens européer lurade skjortan av kurderna.
I Turkiet är militären och dess galjonsfigurer starka och upprätthåller med alla medel sin anfader Kemal Ataturks principer om att i Turkiet finns det bara turkar och den som inte kallar sig turk, är turkens slav.
Från dag ett har man förföljt och förtryckt kurder. Man har bränt deras byar och skogar, torterat och dödat deras företrädare och med hot och våld hållit den kurdiska befolkningen i ett järnhårt grepp.
De senaste 20–25 åren har den turkiska staten knutit den kurdiska frågan till PKK. Men den kurdiska frågan har funnits lika länge som Turkiet.
Återigen använder man PKK för att kontrollera den kurdiska befolkningens strävanden efter mänskliga rättigheter, men nu handlar det inte ens om kurderna i Turkiet. Den här gången handlar det om ett annat land, Irak, en FN-stat där fria val har hållits och där 80 procent av väljarna röstade för ett federalt och demokratiskt Irak.
Men det gnager och skaver ända in i den turkiska statens hjärterot att Iraks kurder åtnjuter rättigheter som Turkiets kurder bara kan drömma om.
För i irakiska Kurdistan finns det nu skolor där små barn läser, räknar och skriver på sitt urgamla kurdiska språk.
Det finns nu en liten kurdisk kille som inte får stryk för att han är kurd, i skolan, av sina lärare för att han pratar kurdiska. Och jag skulle så gärna velat vara han och inte behövt vara så rädd för att gå till skolan, rädd för att ha varit kurd.
Jag hoppas Carl Bildt, att din lille son Gustav, aldrig får uppleva det jag fick genomgå.
Jag och de små kurdiska skolbarnen behöver ditt stöd.
Vi, över 80 000 kurder i Sverige behöver vår regerings stöd för att få vara och leva precis som du.
Carl Bildt, var är din passion för frihet och rättvisa som du visade för de baltiska folken? Var är du, när vi kurder, dina svenska medborgare behöver ditt stöd?
fredag 11 januari 2008
PKK är ingen terroristorganisation!
Jag är trött på medias negativa bild av det kurdiska frihetspartiet PKK. Det är dags att ni får veta sanningen. Vakna Sverige!
Har ni någonsin ens frågat er varför PKK bildades? PKK bildades år 1978, Abdullah Öcalan var partiets ledare.Anledning till att partiet bildades var för att hindra kurdiska folkets förtryck, förintelse, väcka kurdiska frågan i världen och befria Kurdistan. Till och med Europa vägrade se sanningen och blundade för allt Turkiet gjorde mot kurderna. Kurdistan och kurderna förnekades till exempel av hela världens muséer. Det fanns inte en enda etikett eller anteckning, som visade att de värdefulla historiska fynden kom från Kurdistan eller hade med kurderna att göra.
Innan PKK:s kamp hade kurderna fängslats och blivit förtryckta av den turkiska staten. Kurdiska barn hade tvingats att säga "jag är turk" varje dag i skolan och den enda tillflyktsorten var de kurdiska bergen. Öcalan ville att denna situation skulle upphöra och att det kurdiska folket skulle uttrycka sina krav. Därför var den enda möjligheten att föra en beväpnad kamp mot den turkiska staten.
PKK har alltid velat lösa kurdiska problem på diplomatisk väg. Sedan år 1993 har PKK flera gånger ensidigt proklamerat vapenvilor för att stoppa kriget. Dock har den turkiska militären eller det politiska ledarskapet inte varit villiga att ta emot en fredlig försoning från PKK. Den turkiska staten har istället fortsatt att terrorisera kurderna och bränna ner flera tusentals byar, våldta kvinnor och tortera män till döds. Flera gånger har PKK stoppat den beväpnade kampen och bl.a. dragit tillbaka sina styrkor från turkiskt territorium för att bidra till en politisk och demokratisk lösning på den kurdiska frågan. Kurderna har flera gånger indikerat att de är redo att lägga ner sina vapen, för att diskutera och hitta en lösning på problemen, men Turkiet är som sagt inte villiga att ta emot en fredlig lösning.
En terroristorganisation som dödar civila erkänner det och skryter med det, för den har ju ändå inget att förlora - den är redan terrorstämplad. Tag t.ex. Al-Qaida, som tar på sig sina bombningar med stolthet. Det är vad som kallas för terroristorganisation! Notera även att PKK inte ses som terrorister av FN.
Jag vill även citera några ord från Fredrik Malm som är Riksdagsledamot för Folkpartiet:
"Jag tycker att det är viktigt att se frågan om kurdernas situation utifrån regionala aspekter. Kurder som lever i sydöstra Turkiet eller norra Irak har i århundraden bott där utan att det funnits någon gräns mellan dem. Det är samma folk. Men omvärlden har betraktat deras anspråk på rättigheter och självstyre olika. Kurderna i Irak har fått stöd från västvärlden eftersom de bekämpade Saddam Hussein. Samtidigt har kurderna i Turkiet definierats som PKK-terrorister som attackerar det västvänliga natolandet Turkiet. Denna uppdelning i goda och dåliga kurder är en teori som inte delas av den kurdiska befolkningen, därför kommer den inte heller att fungera som grund för attformulera en politik som kan gynna fred och utveckling i området.
Under 1980-talet skedde något som inte hänt tidigare under 1900-talet. Det var kurdiska väpnade uppror i Irak och Turkiet samtidigt. Kurderna i Turkiet tog till vapen 1984, efter att situtationen försämrats efter militärkuppen och befolkningen till slut inte stod ut längre. Kurderna i Irak återupptog den väpnade kampen under Iran-Irakkriget. I Irak tog upproret slut i och med folkmordet 1988, men återupptogs efter Kuwaitkriget och gav kurderna autonomi hösten 1991. Idag finns i stort sett ett självständigt Kurdistan där. Men i Turkiet fortsatte striderna fram till Abdullah Öcalan greps, för att därefter minska. I praktiken var det inte så stor skillnad på dessa uppror. Turkiska och irakiska armén raserade ungefär lika många byar var. Byvakter, "jash", och infiltration användes konsekvent. Kurderna reste i stort sett samma krav. Striderna inriktade sig i huvudsak på militära mål från kurdiskt håll, men i omvärldens ögon var detta två radikalt skilda konflikter. Autonomin i Irak innebar FN:s största humanitära insats någonsin - någon hjälp till kurderna i Batman, Van och Diyarbakir fanns inte att tala om. Halabja blev hela världens samvete, men hur många journalister lyckades dokumentera övergreppen mot befolkningen i norra Kurdistan?
Jag menar att en avgörande fråga för EU, USA och världssamfundet är att förstå det kurdiska perspektivet. Det förutsätter att fokuseringen kring nationalstaten inte får vara enda fokus. Konflikter i världen idag handlar sällan om regelrätta strider mellan stater, utan om regioner, minoriteter och rättigheter. Kurderna är ett bra exempel på hur viktigt det är att inte fastna i statsperspektivet, utan förstå att människor som i tusentals år levt i ett område inte blir varandra olika för att någon annan drar en gräns mitt emellandem."
Har ni någonsin ens frågat er varför PKK bildades? PKK bildades år 1978, Abdullah Öcalan var partiets ledare.Anledning till att partiet bildades var för att hindra kurdiska folkets förtryck, förintelse, väcka kurdiska frågan i världen och befria Kurdistan. Till och med Europa vägrade se sanningen och blundade för allt Turkiet gjorde mot kurderna. Kurdistan och kurderna förnekades till exempel av hela världens muséer. Det fanns inte en enda etikett eller anteckning, som visade att de värdefulla historiska fynden kom från Kurdistan eller hade med kurderna att göra.
Innan PKK:s kamp hade kurderna fängslats och blivit förtryckta av den turkiska staten. Kurdiska barn hade tvingats att säga "jag är turk" varje dag i skolan och den enda tillflyktsorten var de kurdiska bergen. Öcalan ville att denna situation skulle upphöra och att det kurdiska folket skulle uttrycka sina krav. Därför var den enda möjligheten att föra en beväpnad kamp mot den turkiska staten.
PKK har alltid velat lösa kurdiska problem på diplomatisk väg. Sedan år 1993 har PKK flera gånger ensidigt proklamerat vapenvilor för att stoppa kriget. Dock har den turkiska militären eller det politiska ledarskapet inte varit villiga att ta emot en fredlig försoning från PKK. Den turkiska staten har istället fortsatt att terrorisera kurderna och bränna ner flera tusentals byar, våldta kvinnor och tortera män till döds. Flera gånger har PKK stoppat den beväpnade kampen och bl.a. dragit tillbaka sina styrkor från turkiskt territorium för att bidra till en politisk och demokratisk lösning på den kurdiska frågan. Kurderna har flera gånger indikerat att de är redo att lägga ner sina vapen, för att diskutera och hitta en lösning på problemen, men Turkiet är som sagt inte villiga att ta emot en fredlig lösning.
En terroristorganisation som dödar civila erkänner det och skryter med det, för den har ju ändå inget att förlora - den är redan terrorstämplad. Tag t.ex. Al-Qaida, som tar på sig sina bombningar med stolthet. Det är vad som kallas för terroristorganisation! Notera även att PKK inte ses som terrorister av FN.
Jag vill även citera några ord från Fredrik Malm som är Riksdagsledamot för Folkpartiet:
"Jag tycker att det är viktigt att se frågan om kurdernas situation utifrån regionala aspekter. Kurder som lever i sydöstra Turkiet eller norra Irak har i århundraden bott där utan att det funnits någon gräns mellan dem. Det är samma folk. Men omvärlden har betraktat deras anspråk på rättigheter och självstyre olika. Kurderna i Irak har fått stöd från västvärlden eftersom de bekämpade Saddam Hussein. Samtidigt har kurderna i Turkiet definierats som PKK-terrorister som attackerar det västvänliga natolandet Turkiet. Denna uppdelning i goda och dåliga kurder är en teori som inte delas av den kurdiska befolkningen, därför kommer den inte heller att fungera som grund för attformulera en politik som kan gynna fred och utveckling i området.
Under 1980-talet skedde något som inte hänt tidigare under 1900-talet. Det var kurdiska väpnade uppror i Irak och Turkiet samtidigt. Kurderna i Turkiet tog till vapen 1984, efter att situtationen försämrats efter militärkuppen och befolkningen till slut inte stod ut längre. Kurderna i Irak återupptog den väpnade kampen under Iran-Irakkriget. I Irak tog upproret slut i och med folkmordet 1988, men återupptogs efter Kuwaitkriget och gav kurderna autonomi hösten 1991. Idag finns i stort sett ett självständigt Kurdistan där. Men i Turkiet fortsatte striderna fram till Abdullah Öcalan greps, för att därefter minska. I praktiken var det inte så stor skillnad på dessa uppror. Turkiska och irakiska armén raserade ungefär lika många byar var. Byvakter, "jash", och infiltration användes konsekvent. Kurderna reste i stort sett samma krav. Striderna inriktade sig i huvudsak på militära mål från kurdiskt håll, men i omvärldens ögon var detta två radikalt skilda konflikter. Autonomin i Irak innebar FN:s största humanitära insats någonsin - någon hjälp till kurderna i Batman, Van och Diyarbakir fanns inte att tala om. Halabja blev hela världens samvete, men hur många journalister lyckades dokumentera övergreppen mot befolkningen i norra Kurdistan?
Jag menar att en avgörande fråga för EU, USA och världssamfundet är att förstå det kurdiska perspektivet. Det förutsätter att fokuseringen kring nationalstaten inte får vara enda fokus. Konflikter i världen idag handlar sällan om regelrätta strider mellan stater, utan om regioner, minoriteter och rättigheter. Kurderna är ett bra exempel på hur viktigt det är att inte fastna i statsperspektivet, utan förstå att människor som i tusentals år levt i ett område inte blir varandra olika för att någon annan drar en gräns mitt emellandem."
torsdag 10 januari 2008
Turkiets jakt på "terrorister"
Trots att flera av världens största ledare varnat Turkiet att inte attackera den stabila delen av norra Irak (södra Kurdistan) så verkar turkarna inte bry sig alls, de skiter i helt enkelt vad omvärlden tycker eller säger eftersom deras enda och egentliga mål är att krossa det kurdiska självstyret. Turkiska flygangreppen mot frihetsrörelsen PKK krävde flera dödsoffer och bland dessa var en kvinna och en hel del djur som folket livnär sig på. Men det var ju inte allt, flertal hem, skolor och sjukhus förstördes av attackerna.
Det finns även misstankar att turkiska flygvapnet använt kemikalier under attackerna. Många personer i byarna tillhörande kommuner i närheten av Qendil som attackerats av turkiskt flyg har blivit insjuknande i illamående och kräkningar. Runt bomberna som fallit har man sett olika färgningar av marken och delar från bomberna som tyder på att fosfor funnits i bomberna (och därmed andra ämnen).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
