Jag är trött på medias negativa bild av det kurdiska frihetspartiet PKK. Det är dags att ni får veta sanningen. Vakna Sverige!
Har ni någonsin ens frågat er varför PKK bildades? PKK bildades år 1978, Abdullah Öcalan var partiets ledare.Anledning till att partiet bildades var för att hindra kurdiska folkets förtryck, förintelse, väcka kurdiska frågan i världen och befria Kurdistan. Till och med Europa vägrade se sanningen och blundade för allt Turkiet gjorde mot kurderna. Kurdistan och kurderna förnekades till exempel av hela världens muséer. Det fanns inte en enda etikett eller anteckning, som visade att de värdefulla historiska fynden kom från Kurdistan eller hade med kurderna att göra.
Innan PKK:s kamp hade kurderna fängslats och blivit förtryckta av den turkiska staten. Kurdiska barn hade tvingats att säga "jag är turk" varje dag i skolan och den enda tillflyktsorten var de kurdiska bergen. Öcalan ville att denna situation skulle upphöra och att det kurdiska folket skulle uttrycka sina krav. Därför var den enda möjligheten att föra en beväpnad kamp mot den turkiska staten.
PKK har alltid velat lösa kurdiska problem på diplomatisk väg. Sedan år 1993 har PKK flera gånger ensidigt proklamerat vapenvilor för att stoppa kriget. Dock har den turkiska militären eller det politiska ledarskapet inte varit villiga att ta emot en fredlig försoning från PKK. Den turkiska staten har istället fortsatt att terrorisera kurderna och bränna ner flera tusentals byar, våldta kvinnor och tortera män till döds. Flera gånger har PKK stoppat den beväpnade kampen och bl.a. dragit tillbaka sina styrkor från turkiskt territorium för att bidra till en politisk och demokratisk lösning på den kurdiska frågan. Kurderna har flera gånger indikerat att de är redo att lägga ner sina vapen, för att diskutera och hitta en lösning på problemen, men Turkiet är som sagt inte villiga att ta emot en fredlig lösning.
En terroristorganisation som dödar civila erkänner det och skryter med det, för den har ju ändå inget att förlora - den är redan terrorstämplad. Tag t.ex. Al-Qaida, som tar på sig sina bombningar med stolthet. Det är vad som kallas för terroristorganisation! Notera även att PKK inte ses som terrorister av FN.
Jag vill även citera några ord från Fredrik Malm som är Riksdagsledamot för Folkpartiet:
"Jag tycker att det är viktigt att se frågan om kurdernas situation utifrån regionala aspekter. Kurder som lever i sydöstra Turkiet eller norra Irak har i århundraden bott där utan att det funnits någon gräns mellan dem. Det är samma folk. Men omvärlden har betraktat deras anspråk på rättigheter och självstyre olika. Kurderna i Irak har fått stöd från västvärlden eftersom de bekämpade Saddam Hussein. Samtidigt har kurderna i Turkiet definierats som PKK-terrorister som attackerar det västvänliga natolandet Turkiet. Denna uppdelning i goda och dåliga kurder är en teori som inte delas av den kurdiska befolkningen, därför kommer den inte heller att fungera som grund för attformulera en politik som kan gynna fred och utveckling i området.
Under 1980-talet skedde något som inte hänt tidigare under 1900-talet. Det var kurdiska väpnade uppror i Irak och Turkiet samtidigt. Kurderna i Turkiet tog till vapen 1984, efter att situtationen försämrats efter militärkuppen och befolkningen till slut inte stod ut längre. Kurderna i Irak återupptog den väpnade kampen under Iran-Irakkriget. I Irak tog upproret slut i och med folkmordet 1988, men återupptogs efter Kuwaitkriget och gav kurderna autonomi hösten 1991. Idag finns i stort sett ett självständigt Kurdistan där. Men i Turkiet fortsatte striderna fram till Abdullah Öcalan greps, för att därefter minska. I praktiken var det inte så stor skillnad på dessa uppror. Turkiska och irakiska armén raserade ungefär lika många byar var. Byvakter, "jash", och infiltration användes konsekvent. Kurderna reste i stort sett samma krav. Striderna inriktade sig i huvudsak på militära mål från kurdiskt håll, men i omvärldens ögon var detta två radikalt skilda konflikter. Autonomin i Irak innebar FN:s största humanitära insats någonsin - någon hjälp till kurderna i Batman, Van och Diyarbakir fanns inte att tala om. Halabja blev hela världens samvete, men hur många journalister lyckades dokumentera övergreppen mot befolkningen i norra Kurdistan?
Jag menar att en avgörande fråga för EU, USA och världssamfundet är att förstå det kurdiska perspektivet. Det förutsätter att fokuseringen kring nationalstaten inte får vara enda fokus. Konflikter i världen idag handlar sällan om regelrätta strider mellan stater, utan om regioner, minoriteter och rättigheter. Kurderna är ett bra exempel på hur viktigt det är att inte fastna i statsperspektivet, utan förstå att människor som i tusentals år levt i ett område inte blir varandra olika för att någon annan drar en gräns mitt emellandem."
Har ni någonsin ens frågat er varför PKK bildades? PKK bildades år 1978, Abdullah Öcalan var partiets ledare.Anledning till att partiet bildades var för att hindra kurdiska folkets förtryck, förintelse, väcka kurdiska frågan i världen och befria Kurdistan. Till och med Europa vägrade se sanningen och blundade för allt Turkiet gjorde mot kurderna. Kurdistan och kurderna förnekades till exempel av hela världens muséer. Det fanns inte en enda etikett eller anteckning, som visade att de värdefulla historiska fynden kom från Kurdistan eller hade med kurderna att göra.
Innan PKK:s kamp hade kurderna fängslats och blivit förtryckta av den turkiska staten. Kurdiska barn hade tvingats att säga "jag är turk" varje dag i skolan och den enda tillflyktsorten var de kurdiska bergen. Öcalan ville att denna situation skulle upphöra och att det kurdiska folket skulle uttrycka sina krav. Därför var den enda möjligheten att föra en beväpnad kamp mot den turkiska staten.
PKK har alltid velat lösa kurdiska problem på diplomatisk väg. Sedan år 1993 har PKK flera gånger ensidigt proklamerat vapenvilor för att stoppa kriget. Dock har den turkiska militären eller det politiska ledarskapet inte varit villiga att ta emot en fredlig försoning från PKK. Den turkiska staten har istället fortsatt att terrorisera kurderna och bränna ner flera tusentals byar, våldta kvinnor och tortera män till döds. Flera gånger har PKK stoppat den beväpnade kampen och bl.a. dragit tillbaka sina styrkor från turkiskt territorium för att bidra till en politisk och demokratisk lösning på den kurdiska frågan. Kurderna har flera gånger indikerat att de är redo att lägga ner sina vapen, för att diskutera och hitta en lösning på problemen, men Turkiet är som sagt inte villiga att ta emot en fredlig lösning.
En terroristorganisation som dödar civila erkänner det och skryter med det, för den har ju ändå inget att förlora - den är redan terrorstämplad. Tag t.ex. Al-Qaida, som tar på sig sina bombningar med stolthet. Det är vad som kallas för terroristorganisation! Notera även att PKK inte ses som terrorister av FN.
Jag vill även citera några ord från Fredrik Malm som är Riksdagsledamot för Folkpartiet:
"Jag tycker att det är viktigt att se frågan om kurdernas situation utifrån regionala aspekter. Kurder som lever i sydöstra Turkiet eller norra Irak har i århundraden bott där utan att det funnits någon gräns mellan dem. Det är samma folk. Men omvärlden har betraktat deras anspråk på rättigheter och självstyre olika. Kurderna i Irak har fått stöd från västvärlden eftersom de bekämpade Saddam Hussein. Samtidigt har kurderna i Turkiet definierats som PKK-terrorister som attackerar det västvänliga natolandet Turkiet. Denna uppdelning i goda och dåliga kurder är en teori som inte delas av den kurdiska befolkningen, därför kommer den inte heller att fungera som grund för attformulera en politik som kan gynna fred och utveckling i området.
Under 1980-talet skedde något som inte hänt tidigare under 1900-talet. Det var kurdiska väpnade uppror i Irak och Turkiet samtidigt. Kurderna i Turkiet tog till vapen 1984, efter att situtationen försämrats efter militärkuppen och befolkningen till slut inte stod ut längre. Kurderna i Irak återupptog den väpnade kampen under Iran-Irakkriget. I Irak tog upproret slut i och med folkmordet 1988, men återupptogs efter Kuwaitkriget och gav kurderna autonomi hösten 1991. Idag finns i stort sett ett självständigt Kurdistan där. Men i Turkiet fortsatte striderna fram till Abdullah Öcalan greps, för att därefter minska. I praktiken var det inte så stor skillnad på dessa uppror. Turkiska och irakiska armén raserade ungefär lika många byar var. Byvakter, "jash", och infiltration användes konsekvent. Kurderna reste i stort sett samma krav. Striderna inriktade sig i huvudsak på militära mål från kurdiskt håll, men i omvärldens ögon var detta två radikalt skilda konflikter. Autonomin i Irak innebar FN:s största humanitära insats någonsin - någon hjälp till kurderna i Batman, Van och Diyarbakir fanns inte att tala om. Halabja blev hela världens samvete, men hur många journalister lyckades dokumentera övergreppen mot befolkningen i norra Kurdistan?
Jag menar att en avgörande fråga för EU, USA och världssamfundet är att förstå det kurdiska perspektivet. Det förutsätter att fokuseringen kring nationalstaten inte får vara enda fokus. Konflikter i världen idag handlar sällan om regelrätta strider mellan stater, utan om regioner, minoriteter och rättigheter. Kurderna är ett bra exempel på hur viktigt det är att inte fastna i statsperspektivet, utan förstå att människor som i tusentals år levt i ett område inte blir varandra olika för att någon annan drar en gräns mitt emellandem."
2 kommentarer:
Om alla tänkte som dig Andreas skulle det kurdiska folket för länge sedan har kunnat leva under demokratiska och mänskliga förhållanden. Det kurdiska folket har i århundraden förtryckts av terrorstater som Turkiet och Iran.
Som svar mot förtrycket bildades det kurdiska frihetspartiet PKK. PKK är kurdernas röst! PKK är en frihetsorganisation som kämpar för det kurdiska folket i Kurdistans alla fyra delar. Leve den kurdiska frihetspartiet PKK och dess ledare Öcalan!
Ska bli roligt att följa din blogg.
Biji Andreas
mycket bra!
Skicka en kommentar